BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Min natt med Maud
En moralisk berättelse om en ingenjör som är förälskad i en katolsk studentska men samtidigt attraherad av en nyskild läkare.
| Originaltitel | Ma nuit chez Maud |
| Alternativ titel | My Night at Maud's, My Night with Maud, Six Moral Tales III: My Night at Maud's |
| Regissör | Eric Rohmer |
| Manus | Eric Rohmer |
| Genre | Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Jean-Louis Trintignant, Francoise Fabian, Marie-Christine Barrault, Antoine Vitez, Léonide Kogan, Guy Léger, Anne Dubot |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 369 |
| Filmnummer | 9790 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Kanske den mest stilsäkra filmen jag har sett av Rohmer, även om jag gillar Den gröna strålen bättre. Väldigt bra balans i dialogen mellan relationer, filosofi och religion. Det blir egentligen aldrig tråkigt.
Rekommenderad fyra. Dialogerna blandar och ger: ibland är det ganska intressant, ofta är det lite tråkigt. Intellektuellt måhända, men inte särskilt originellt. Dessutom lite för snobbigt och levererat på ett tråkigt sätt. Jag har ingenting emot filmer där det inte händer särskilt mycket, men jag vill gärna ha mer än en massa prat som inte ger mig någonting. Kameramannen verkade för övrigt somna till ibland, och i en scen ser man micken. Jävla slarv.
Slutet höjer helhetsupplevelsen.
Franska nya vågen i kombination med intellektuella samtal om religion, existentialism och relationer. Stark 3a.
Gillar realtidsdialoger som denna när karaktärer som för varandra är okända snabbt och betryggande öppnar upp sig. Saknar underrubriken "även katolska män är nyfikna". Snygg!
Briljant.
Snygg stil, men tyvärr så blev jag aldrig riktigt indragen. Funderat på varför och vet egentligen inte, bara att det kändes ytligt och kallt på något vis.
Jag gillar snackiga filmer, och vill man se sådana så verkar det vara Rohmer man ska vända sig till. Här får man också massvis med bra dialog att gotta sig i, det är verkligen en sån där film där man känner att man själv skulle vilja hoppa in i filmen och delta i de småpretentiösa samtalen. För mig blev dock samtidigt en lite frustrerande film, jag kände nämligen att de hela tiden var så nära nånting riktigt intressant, men de nådde aldrig riktigt dit. Kanske blev det lite för mycket snack om religion för att filmen riktigt skulle tala till mig. Men det här var ändå två timmar som försvann väldigt snabbt, och dessutom en film som verkligen lockar mig tillbaks till Rohmers verk efter många års frånvaro. Stark trea
Min första Rohmer, och ack så stilsäker! Jag förstår varför denna film ofta framhålls som en av franska nya vågens höjdpunkter; dialogen, stilen, fotot.
Utmärkt skådespeleri, inte minst av Trintignant. Dialogen är så rytmisk och, i filmens kontext åtminstone, intressant att även om scenerna är långa och pratiga så blir filmen inte direkt tråkig.
