BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Min pappa Marianne
Efter att ha brutit upp med pojkvännen återvänder Hanna, 28, till Alingsås för ett vikariat på lokalnyheterna. När hennes älskade pappa, prästen med det stora skägget, avslöjar att han egentligen vill vara Marianne vänds Hannas värld upp och ner. Men för pappa Marianne finns ingen återvändo, hon måste äntligen få vara den hon är.
| Originaltitel | Min pappa Marianne |
| Alternativ titel | My Father Mary Anne |
| Regissör | Mårten Klingberg |
| Manus | Cilla Jackert, Daniel Karlsson, Ida Kjellin |
| Genre | Drama, Komedi |
| Skådespelare | Hedda Stiernstedt, Rolf Lassgård, Lena Endre, Klas Wiljergård, Nour El-Refai, Kajsa Ernst, Ralph Carlsson, Mårten Klingberg, Natalie Minnevik, Vilhelm Blomgren, Mikaela Knapp, Wilhelm Johansson, Johan Karlberg, Marie Delleskog, Lotta Karlsson, Astrid Stang-Lund Sanne, Oscar Töringe, Paula Sundberg, Erik Lundin |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 109 |
| Filmnummer | 136512 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Given succéfilm - precis allt är rätt för att gå hem i stugorna. Lassgård är inte bara rättcastad för sina skådespelartalanger utan även för att han är en av våra "manligaste" skådespelare. Men undantaget Lassgårds enorma insats så är det bara den otroligt dryga brorsan som ger mig något. För även om bakgrundshistorien är skitintressant och minst lika viktig, så är filmen väldigt lättuggad samt smakar lite väl mycket sötningsmedel. Gissningsvis kommer den att sopa rent i Guldbaggegalan (undantaget bästa kvinnliga huvudroll). (6/15)
Det här var bra mycket bättre än jag hade förväntat mig. Lassgård är en gigant alltså. Hedda har ju egentligen huvudrollen och hon gör det också riktigt bra, jag kan verkligen köpa hela hennes karaktär som är idealistiskt PK så länge det inte kostar henne nåt, och det blir heller aldrig för mycket så att man slutar hålla på henne. Wiljergård gör jobbet som comic relief med bravur och jag tror nog att det var ett smart val att dra ner svärtan i den här historien rejält. Det blir aldrig tramsigt, men det är lättsmält och någorlunda feelgood ändå vilket kanske underlättar om man vill nå ut till den breda massan. Och det kanske behövs med en sån här film, Lassgård blir ett dragplåster, och som han gör det. Utöver hela Marianne-storyn får vi också en hel berättelse om hur det är att motvilligt komma tillbaka till barndomens småstad efter en misslyckad sejour i huvudstaden. Om att möta omgivningens skadeglädje och om att växa upp helt enkelt. Även om att spela Shoreline, det borde verkligen spelas mer Shoreline i våra svenska filmer och där levererar man onekligen. Det är mycket känslor i biosalongen, och jag tror att Klingberg har gjort en välbalanserad film som sticker ut i min katalog av svenska filmer. Den är uppe och nosar på finrummet, men det kanske blir något för framtiden istället, just nu stannar det på en stark 3a.
Årtiondets bästa reklamfilm för Alingsås och Svenska kyrkan! Stiernstedts insats sänker helhetsintrycket och bidrar oerhört till att jag satt och skruvade mig i biostolen. I övrigt många exempel på välskriven och agerad karaktärsutveckling!
En mysig och välspelad film som kunnat sväva än högre om Lassgård fått mer utrymme.
Mysig film med ett vackert budskap. Väldigt enkel och ibland lite svaga karaktärer, men också rolig och berörande
