BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Mona Lisas leende
Året är 1953. Katherine Watson accepterar ett nytt jobb som konstlärare på flickcolleget Wellesley. Hon har höga tankar om elevernas framtid. Eleverna och skolrådet är dock mer konservativa och intrigerna tätnar.
| Originaltitel | Mona Lisa Smile |
| Regissör | Mike Newell |
| Manus | Lawrence Konner, Mark Rosenthal |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Julia Roberts, Kirsten Dunst, Julia Stiles, Maggie Gyllenhaal, Ginnifer Goodwin, Dominic West, Juliet Stevenson, John Slattery, Marcia Gay Harden, Topher Grace, Laura Allen, Marian Seldes, Donna Mitchell, Terence Rigby, Jordan Bridges, Ebon Moss-Bachrach |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 6981 |
| Filmnummer | 18076 |
Recensioner
Letandet efter en trivsam snabbt bortglömd film för regniga söndagsmorgnar kan för en stund upphöra i och med Mona Lisas leende, en Döda Poeters Sällskap light med förutsägbara rollfigurer oc... Läs mer »
Kommentarer
En sorts Döda Poeters Sällskap-light som inte alls når upp till samma nivåer. Viktigt ämne men väldigt konventionellt berättad vilket bidrar till att det inte lever upp och känns ordentligt. Proffsigt gjort men allt går på räls. Det inledande bildmontaget till eftertexterna är fint. Svag betygstrea.
Uselt dålig.
Gick och såg denna på bio då det begav sig och då tyckte jag den var väldigt bra. Har sett om den ett par gånger och då tyckte jag bara den var tråkig. Plus till Kirsten Dunst och Julia Stiles dock.
Nog är det stjärnrikt. Det är också en tråkigt berättad film och Roberts ger ingen tyngd åt huvudrollen alls. Hons känns ofta mer som en tonåring än eleverna hon undervisar. Den har sina stunder, men de är få.
Vilken varm och fin film. Att jag inte sett den förräns nu är ett mysterium. Mycket bra skådespelerskor och en story som innehåller det mesta av både djup, humor, sorg etc. Se!
Alla filmer kan inte vara allt för tunga då vi behöver mer feel-good i vardagen och därmed tycker jag att denna film levererade väldigt väl!
Det är en intressant blandning av skådespelerskor, annars har Hollywood en förkärlek till att placera dem i grupper som i en klass.
Vissa gör komedier ihop men byter karaktärer och så vidare. Det blir alldeles för tjatigt. Men här, här fick de ihop ett gäng som var otippat och det blev riktigt, riktigt bra!
Det är helt klart att man får lite av känslan från den fantastiska "Döda poeters sällskap" men som perra nämner så är detta blekare. På något sätt så fascineras jag dock av den berättelse som spelas upp. Maggie Gyllenhal är som vanligtvis duktig men Kirsten Dunst blir jag inte klok på. Hur hon kan ses som en riktigt duktig aktris förbryllar mig. 2+
Det var ett tag sen jag såg den och vad jag minns så gillade jag den inte, men det kan ju också bero på att jag inte någon älskare av Julia Roberts!!!
För tillrättalagd för att på ett trovärdigt sätt avspegla den patriarkala struktur som fanns på 1950-talet. Julia Roberts är inte heller rätt person att skildra mötet mellan struktur och individ i detta sammanhanget (även om hon gjort samma typ av rollfigur i både 'Pretty Woman' och 'Erin Brockovich'), och hon börjar bli ett varumärke i sig vilket gör det svårt att se henne som någon annan än Julia Roberts. Filmen har sina moment av "feel good" och är bra när den vågar vara intellektuell, men är i sin helhet lite väl tillrättalagd.
Detta är en bra, engagerande film om efterkrigstidens västerländska nya samhällsstruktur i uppbyggnad. Kvinnans roll i familjen och hemmet såg ut så här och som filmen också belyser det hela så var detta drömmen även för kvinnan. Filmen berör problemets komplexitet men är i övrigt också intressant, berikande och underhållande. Betyget blir en 4;a
