BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Mor och son
En döende mor vårdas av sin son.
Originaltitel | Mat i syn |
Alternativ titel | Mother and Son |
Regissör | Aleksandr Sokurov |
Manus | Jurij Arabov |
Genre | Drama, 90-tal |
Skådespelare | Aleksej Ananisjnov, Gudrun Gejer |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 261 |
Filmnummer | 10694 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
För mig pendlar denna filmupplevelse mellan en stark 3:a och ett svagt 4:a. Jag gillade och uppskattade helheten men kände mig rätt uttråkad under de sista 20 minuterna, trots filmens korta speltid.
Det mest underhållande med den här filmen är att den heter "Mat i syn" i original-språk. Varför översätta det, haha?! Hur som helst är detta en film som verkligen testar tittarens tålamod. Mjo, jag blev då duktigt uttråkad, ty egentligen ingenting intressant uppenbarade sig på den där duken. Filmen kändes ganska platt och innehållslös mellan alla de här långa tagningarna. Vad var poängen egentligen? Inte ens bilderna är särskilt snygga egentligen. Visst, färgerna är fina, men de sneda vinklarna som gör ansikten skeva och sådant begrep jag inte överhuvudtaget. Bara fult och meningslöst. En film jag aldrig kom in i. Tur att den var kort.
Jag fattar verkligen inte dom här betygen, tycker kommentarerna är rätt negativa men ändå sätter folk fyror? Jag tyckte det har var hutlöst tråkigt och intetsägande. En kort sekvens när sonen läser gamla vykort är det enda lilla pluset. Eller ja, plus att den är så kort också! Jag tycker inte den är ett dugg snygg heller, ganska ful faktiskt. Ful och tråkig film.
Häfftiga bilder, särskilt färgerna är väldigt dunkla och dimmiga på ett trevligt sätt. Sen kom jag kanske aldrig riktigt in i filmens tillstånd. Knepigt att se när man är lite tatum också.
Oj oj oj vilka vackra scener, men det är också det enda med den här filmen.
Njae, lite av en besvikelse. Nästan enbart fokus på det rent visuella, och det tycker jag gör den lite pretentiös eftersom den tar i anspråk att vara djupare än vad den egentligen är. Som "Gravity" fast om en mor/son-relation. Men lika ödslig och tom och intetsägande. Det blir ändå en fyra i betyg, för de konstnärliga ambitionerna och för den korta scenen när sonen läser upp breven för sin mor. Men när jag tänker efter blir jag nästan provocerad av regissörer som försöker dölja bristen på innehåll med ett långsamt tempo och långa, svepande kamerarörelser (a la Bela Tarrs Satantango). Känns lite som en filmstudents försök att göra sin egna version av Tarkosvkijs Nostalghia eller Spegeln, men misslyckas. Jaja, kanske sänker filmen till en trea eller tvåa eller etta så småningom.
Händelselös men vacker.
Fantastisk på många sätt, men det passade inte mig.
snyft
En väldigt komplett och allmängiltig skildring av föräldrarelationen. De går igenom alla problem som finns kring den i beskrivningar samtidigt som de omfamnar varandra. 4+