Mother!

Efter omtitt får den höjas från 4 till 5. Den är helt fantastisk på alla vis. Den byggs upp på ett sätt som gör att man undrar vart man är på väg och man blir inte direkt besviken när man kommit fram. Mästerverk.

Glömde tydl betygsätta vid årsskiftet 19/20 då den sågs. Inte dålig, definitivt inte, men Mådde fan dåligt av den. Drömde mardröm första natten efter tittningen. Tveksamt om den någonsin ses om.

Hade inte kollat upp något om filmen innan, vilket gjorde att jag inte uppskattade filmen speciellt mycket när jag kollade på den. Tyckte mest den var lite jobbig. Efteråt kollade jag upp lite, och då blev det ju något annat. Synd att jag inte gjorde kopplingen medan jag kollade, för då hade den nog fått ett lite bätte betyg. 4/10

Filmen väcker många känslor, fram till sista delen var det ilska och ett fruktansvärt obehag, det riktigt kröp i mig..

The Fountain talade till mig. Kändes som om jag greppade allt direkt. Men med Mother! så var jag tvungen att pausa mitt i filmen och googla upp svaren på symboliken. Det var en bra idé, för annars hade den här filmupplevelsen slutat katastrofalt.

Ytterst ojämn film med skyhöga toppar och en och annan onödig dal. Det tog ett tag innan jag kopplade symboliken, men sedan blir den ytterst svår att missa. Subtilitet är inte filmens ledstjärna, och jag tror faktiskt att det är lika bra. (9-/15)

Inte alls någon Funny Games, som man kanske kan tro av beskrivningen. Lawrence är bra i huvudrollen, miljön är trivsam och en del bra kameravinklar. Annars är det misslyckat. Först är den långtråkig och sedan blir den förutsägbar, överarbetad och övertydlig. Ettan är stark ändå.

Mycket välgjort, välspelat och tänkvärt. Med det sagt så är det en av de absolut otrevligaste filmupplevelser jag varit med om, inte en film jag någonsin vill se igen.

Absolut inte min typ av film och den är obehaglig. Jag förstod inte riktigt vad Ed Harris och Michelle Pfeiffer hade i filmen att göra när de bara försvann...

Otroligt missförstådd briljans till film. Jennifer Lawrence och Javier Bardem spelar sina roller till perfektion. Filmen får en att fundera på Väldigt intressanta perspektiv och symbolism gällande gud/mänskligheten/moder jord. Jag förstår att filmen är en vattendelare, men tror främst att de som dömer den som dravel inte riktigt har tolkat symbolismen till fullo. En sak som kan vara bra att minnas är att Darren Aronofsky är ateist.