Much Ado About Nothing

Tycker inte det svartvita fotot eller den moderna inramningen lyfter på något vis. Svag faktiskt. Men håller med Aud om att Lenk och Fillion är bäst. Och det finns ju detaljer jag älskar med Shakespear, men helhet engagerar inte alls.

Mina känslor åker berg- och dalbana här och det tar en stund innan jag accepterar formen för att därefter bara översköljas av dess genialitet. Sanningen ligger förstås någonstans däremellan och till slut så blir mitt omdöme med beröm godkänt. Betyget blir en stark 3;a, dvs 3+

Tog ett tag att komma in i, men den är simpel och bra. Det är ju Shakespeare liksom!

[rek. 3] Imponerande! Visar verkligen hur bra Shakespeare är när man förlitar sig på originaltexten: den transcenderar samtidskontexten och berättelsen gör sig gällande. Det är en av Shakespeares bästa komedier och jag tycker verkligen att den är rolig och jag gillar de improviserade element som läggs till. Tycker att skådespelarna fungerar bra och det är lite extra kul för fans av BUFFY och ANGEL att se denna ensemble gör Shakespeare. Bra!!! 3+/4-

Jag klarar verkligen inte av gammal Shakespearetext i modern tappning. Det funkade verkligen inte i Romeo + Julia och det fungerar inte heller i den här filmen. Sen är själva storyn urbota löjlig också med alla plötsliga känsloutbrott och giftermål till höger och vänster.

Ändå imponerade hur han klarat av att modernisera pjäsen, men den är ändå sann till pjäsens natur. Problemet är väl att det känns som att få skådespelare i filmen klarar av rollen (se särskilt Claudio). Nathan Fillion är däremot fantastiskt bra, men det drar ner filmen en hel del. Att ha Conrade som en kvinna funkar oväntat bra faktiskt. Det svartvita fotot är riktigt bra också. Annars lunkar det på i sedvanlig takt och det här är ju en helt okej filmupplevelse. 63/100

Visst har den sina stunder och Acker & Denisof är mycket bra. Tyvärr är resten av ensemblen inte särskilt imponerande i rollerna. Möjligtvis Fillion, men den rollen känns rätt enkel att göra bra. I början är det riktigt trögt, men vid festen tar det mer fart. Det går lite upp och ner. Att filmen är i svartvitt förstår jag inte. Det tillför inget konstnärligt, fotot känns TV-serie.

urtråkigt, likgiltigt gjord med amatörmässiga skådespelare och en total oförmåga att hantera materialet som gör att allt går ihop till en grå, anonym massa där karaktärerna kameleontiskt går ihop med varandra och ingenting fungerar. att denna fått så bra omdömen är för mig en komplett gåta - nästan ingenting i den är bra. whedon blir här en bevisligen talangfattig regissör och majoriteten av skådespelarna misslyckas, vilket inte direkt placerar dem i någon god dager. det enda bra med den är att den äntligen ger ett bra argument för att branaghs film från 1993 verkligen är ett mästerverk

Nathan Fillion.

Jag tycker om alla inblandade men inte resultatet. Det som lyfter filmen är Tom Lenk och Nathan Fillion som poliser. Fillion är också den enda som genomgående lyckas leverera Shakespearetexten på ett naturligt och övertygande sätt.