My Little Pony - Prinsessan

Fint tecknad, that´s it.

Medan den gamla filmen från 1986 faktiskt var en riktig äventyrsfilm så uppfyller denna precis alla mina förväntningar på en My Little Pony-film. Ponnyerna saknar närmast all personlighet, alla konflikter känns väldigt triviala och så gott som ingen tankemöda tycks ha ägnats åt manuset. Någonstans på slutet finns det eventuellt en sensmoral men vad den skulle vara lyckas gå mig rent förbi.

Filmens omtalade kvaliteter är kraftigt överdrivna, alla karaktärer är ju så utseendefixerade och kuvade av ett auktoritetstänk. Listerias (stavning) coup d'etat och salomoiska visdom var ju som alla vet inte heller tillräckligt för att ge henne en plats i Core 7. Dessutom tycker jag att om man skriver in en drake i manuset så borde man kunna få med andra än bara Earth Ponies.

Den här filmen är vida berömd i egenskap av internetmeme. Vad sägs om kommentarer som:"You don't just see its purity, you taste it. It fills you. I am not a religious man, but this film is as close to God as one can come in this wretched world of ours." och "Stunning..[ ]..Not only did the jovial mise-en-scene create a strong sense of attachment, but the story was unlike anything I had ever seen."?