My Week with Marilyn

Med tanke på hur bra jag tycker Michelle Williams är här så är det konstigt att hon aldrig får Monroe att kännas levande. Mycket är nog pga att hela filmen liksom är ifrån Redmaynes karaktär perspektiv och det funkar inte riktigt för mig. Romansen med Emma Watson och konflikten som uppstår där och allt annat känns liksom aldrig på riktigt. Allting känns verkligen som att en ser på en film. Här ser vi en gestaltning av någonting. Det är aldrig för ett ögonblick som jag faktiskt känner mig involverad i en karaktärs känsloyttringar. Nu låter jag kanske lite väl hård, det är bara så fascinerande att detta inte är bättre än det är. För det är liksom helt okej, men med så mycket starka skådespelare och en story som borde engagera så är det värt att prata om hur den misslyckas för mig.

Michelle Williams gör ett bra jobb som Marilyn Monroe men är inte lika vacker. Intressant tolkning av dåtidens filmproduktioner och kändisskap. Eddie Redmayne spelar en sympatisk gosse som faller för Monroes charm.

Michelle Williams gör ett bra jobb. Undrar om Marilyn Monroe verkligen var så där jobbig.

Skyhög trovärdighet, åtminstone om man som jag inte är någon Monroe-expert, inte minst tack vare Michelle Williams. Filmen som sådan är mer intressant i början än i slutet. Svag trea. (7+/15)

Otroligt bra, fin och välgjord. Uttrycker känslor väldigt fint. Jag är ett stort fan av Marilyn och tycker denna är mycket fint gjord, samt även relevant. Den bygger ju på en sann historia så tycker man den är långtråkig kanske man inte är så intresserad av Marilyns liv.

Filmen baseras på regissör assistent Colin Clarkes anteckningar. Anteckningar som gjordes under en veckas tid under inspelning av ”Prinsen och balettflickan” (1956 London). Marilyn avled 5 år senare. Michelle Williams spelar Marilyn Monroe. Reagerade direkt på att Michell inte var tillräckligt porträttlik. Insåg dock efterhand att Marilyn porträttet inte var filmens point utan att det var Colin Clarkes lilla historia (alltså en mycket kort sekvens av Marilyns artisteri).

Skådespelarna gör bra ifrån sig men i övrigt finns det inte mycket gott att säga om detta spektakel.

Börjar bra, med fina porträtt. Särskilt Branagh verkar trivas. Men det blir långrandigt efter ett tag och känns inte som det mynnar ut i något speciellt. Kommer nog ha glömt den om ett par dagar.

En klar besvikelse då jag finner det hela för tjatigt med mycket dialog och inte särskilt mycket djup. Snyggt förvisso, men bra blir det aldrig.

Svag trea. Se en film med Monroe istället.