Filmen om Nalle Puh

Ful_fisk
2021-01-01

Den här filmen såg jag många, många gånger som liten och tycker fortfarande om, framför allt på grund av inramningen med de olika äventyren och berättelserna ihopvävda till ett småmysigt litet nedstamp i Christoffer Robins tankevärld. Dock har finns det många märkliga inslag som jag aldrig riktigt fått grepp om och som känns extra tydliga som vuxen. Den riktar ju in sig till riktigt små barn, och när man är riktigt liten så bryr man ju sig inte om detaljerna, men... vissa saker var lite skumma redan då. Framför allt påminns jag om varför den här filmen inte fortsatte att rulla i videobandsspelaren jämte Robin Hood och Lejonkungen när jag kom ut ur dagisåldern, och varför den inte heller återkom i slutet av tonåren, när jag blev nyförälskad i Disney. Karaktärernas dumhet, som ska vara en hel del av charmen, är inte alltid charmig. Ibland är den bara konstig och... ja, sned. Som när Ugglas hus går sönder, och Ior plötsligt bestämmer sig för att Uggla ska flytta in i Nasses hus och Nasse tvingas ut och ingen ifrågasätter... Eller när Nalle Puh helt utan anledning får äran för att ha räddat Nasse och Christoffer Robin arrangerar en hyllningsfest åt hans ära trots att han inte gjort något... Vi är ju i Robins fantasivärld, så jag förstår inte heller hur det går ihop. Överlag är ju alla figurer tänkta att representera ett barns olika sidor, men till slut känns det som att vi snarare har klivit in på psyket. Varenda figur har ju för fan diagnos! Tiger har ADHD, Kanin har OCD, Nalle Puh är efterbliven, Nasse paranoid, Uggla mytoman, Ior depressiv och Christoffer Robin är förstås schizofren som kommit på alltihop. Minns också att jag brukade sympatisera med Kanin och störa mig på Tiger, men det verkar ha vänt till motsatsen nu. Allt som allt blir filmen lite skum och konstig ibland och fungerar alltså inte som den där urskillningslösa feel good-upplevelse den borde vara. När säcken knyts ihop på slutet görs det i alla fall väldigt väl med en melankolisk och väldigt vacker final. Fram tills dess är det en blandad påse, men som sagt så är helheten det viktigaste här. Tvivlar inte en sekund på att dagisbarn kommer att uppskatta att se detta hundra år från idag. Men någon av de största Disney-produktionerna kommer det väl aldrig att vara, hur många gånger jag än såg den som liten.

Rai
2020-11-10

Har aldrig och kommer aldrig att tycka om den här björnen med mycket liten hjärna!!!

Stygga-Vargen
2020-11-08

Konstigt att man lyckats missa denna pärla, särskilt med tanke på att alltid har gillat Nalle Puh.

Redwood
2019-01-20

Helt ok. Livfullt animerad och skojigt berättad. Men jag har alltid haft svårt att connecta med Nalle Puh.

Gordyal
2018-07-18

Inte så mycket till film. Mysiga karaktärer och roliga ordlekar, samt en fin epilog, men bortsett från det så är det mest gäspigt. (5+/15)

Grillo
2017-10-08

Sinnessjukt gullig, en positiv överraskning jag aldrig såg som barn.

Metheuz
2015-07-09

Lite för många tråkiga sånger och korkade djur. Det är förbluffande att Nalle Puh äger en spegel men inte har en susning om hur den fungerar. Hade iaf dom för mig rätta rösterna på figurerna.

picklessmulan
2014-11-06

Har aldrig riktigt fastnat för Puh. Visst är karaktärerna söta och så men i mitt tycke alldeles för söta. Jag tycker om Nasse och Ior. Betyget får bli svag 3a

Dutch
2014-02-23

Har aldrig gillat den räliga lilla feta björndjäveln.

ziferN
2012-11-28

Nalle Puh är så jävla söt.