BETYG
3
av 5
3
av 5
Nanook, köldens son
Dokumentär om inuiten Nanook och hans familj, och om hur de lever i arktiska Kanada och deras ständiga jakt på mat och skydd mot den hårda kölden. Om det är en skildring av verkliga omständigheter eller inte har kommit att ifrågasättas.
Originaltitel | Nanook of the North |
Regissör | Robert J Flaherty |
Manus | Robert J Flaherty |
Genre | Stumfilm, Dokumentär, 20-tal |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 499 |
Filmnummer | 9704 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
20-tals dramadokumentär om en eskimo/inuit-familj där de jagar,fiskar,bygger igloo, paddlar kajak mm. Intressant.
Filmen började bra och det var onekligen intressant ur ett historiskt perspektiv. Ett visuellt tidsdokument man bör se. Det är spännande att följa dessa traditionella Inuiter genom något som var så modernt under 20-talet(Filmkameran) Det blir en intressant kontrast mellan den moderna urbaniserade människan och den traditionella som levt på samma sett i hundratals år. Något som försämrar filmen är att regissören fejkat flera viktiga scener som han ansåg vara betydande för att göra dokumentären mer intressant.
Kul att se en längre dokumentär från tiden det begav sig. Snyggt filmat var det också. Jag satt med tvärdrag för att verkligen känna att jag var inne i den. Men den blev allt tråkig i längden. Så det får bli ett lagom betyg.
Var det bara jag eller var det i alla fall minst två tjejer till i deras lilla gäng, vilka knappt alls skildrades av någon anledning (host kärnfamiljstanken host)? Men om en bortser från att rätt mycket var hittepå så var den ändå rätt intressant. Musiken gjorde jävligt mycket till. Oklart om jag egentligen känner att filmen hyser en respekt mot människorna den skildrar.
Flaherty kan sitt filmande. Skildringen av de vidsträckta vidderna täckta av snö och is är makalöst vackra. Men själva dokumentären är ganska risig. Eftersom att man vet att han inte direkt är supernoga med att skildra allting rätt så sitter man för ofta och undrar om det verkligen är riktigt det som händer. Däremot är det fascinerande att se alla momenten. Betyg 7.2
Flaherty har trots sitt stora engagemang onekligen ett utifrånperspektiv och familjens liv exotiseras naturligtvis i hög utsträckning. Men jag tycker ändå att det finns en respekt gentemot människorna och naturen vilket gör att filmen trots allt känns sympatisk. Slutbilderna är dessutom oerhört vackra.
Om det inte vore för Matti Byes och hans kompanjoners livemusik till Cinemateketvisningen hade jag nog funnit filmen jävligt tråkig. Men den har faktiskt en del fräcka partier. Att den sen är värdelös i egenskap av dokumentär vet ju alla.
Mysig film och bra berättad, men ingenting som sticker ut väldigt mycket inom stumfilmsgenren.
Förutom dess filmhistoriska betydelse och det fantastiska i att se så gamla dokumentära bilder tagna under krävande omständigheter, så är det faktiskt en skickligt gjord dokumentär (eller "dokumentär" om ni nu tycker det verkar lite väl arrangerat) - tempot är väl avvägt och det är lagom mycket förklarande text. Särskilt intressant var den för mig som inte visste mycket om ämnet. Jag gillar att Flaherty valde att fokusera på en enda person och hans närmaste, eftersom det är lättare att engagera sig i ett människoöde än i ett allmänt fenomen (dvs det är lättare att intressera sig för just Nanook än för eskimåer i allmänhet).
Oerhört fascinerande att se o imponerande att studera en ständig kamp för överlevnad. Får mig att känna mig lätt bekväm o bortskämd. Som film kanske ingen höjdare, men ett historiskt dokument likväl, filmat 1922 med den tidens utrustning är detta ända en bedrift som förtjänar en svag men ändå Fyra, bara för upplevelsen i sig.