BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Närkontakt av tredje graden
Efter att strömmen har slagits ut över ett stort område skickas elreparatören Roy Neary för att undersöka strömavbrottet. På vägen stannar bilen och börjar skaka. Roy bländas av ett starkt ljussken och får, tillsammans med flera andra personer, närkontakt med ett ufo. Efter händelsen blir han förändrad och som besatt av tanken på att möta ufot igen. Hans udda beteende leder till att hans fru lämnar honom och tar med sig deras barn.
| Originaltitel | Close Encounters of the Third Kind |
| Regissör | Steven Spielberg |
| Manus | Matthew Robbins, Hal Barwood, Steven Spielberg, Jerry Belson, John Hill |
| Genre | Drama, Äventyr, Science Fiction, 70-tal |
| Skådespelare | Richard Dreyfuss, François Truffaut, Teri Garr, Melinda Dillon, Bob Balaban, Warren J Kemmerling, J Patrick McNamara, Roberts Blossom, Josef Sommer, George DiCenzo, Lance Henriksen, Cary Guffey |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 6602 |
| Filmnummer | 3659 |
Recensioner
Efter det stora genombrottet med Hajen år 1975 har Steven Spielberg gett oss fler spännande och välgjorda filmer varav åtminstone en del kan klassas som stora klassiker och en av dessa klassiker k... Läs mer »
Kommentarer
Filmer idag har rollfigurer man kan sympatisera med av en anledning. Den här filmen är ett bra exempel på varför det behövs. Dessutom bryr man sig inte om att förklara någonting. Den hade fått en etta om det inte vore för de snygga effekterna.
Historien i sig är rätt bra, problemet är bara att man känner verkligen noll för huvudkaraktärerna. Det finns liksom ingenting man fastnar för hos någon av dom.
Den här växer på mig. Något med mystiken och jag fann ett djup i Dreyfeuss sinnessjukdom som med moderna ögon i det närmaste blir verkligt. En arbetslös familjefar sjunker ner i mental ohälsa och förlorar sin familj.
Bottennapp.
Stark tvåa, känns lite föråldrad men vad fan, den är snygg iallafall! Sen vet jag inte om jag tycker dagens sci-fi-filmer nödvändigtvis är bättre.
Perfekt film för barn och utvecklingsstörda. Är man över 12 år ska man ha vuxit ifrån detta trams.
Såg den någon gång när jag var liten och har för mig att jag tyckte att den var helt ok. Nu har man lite mer referenser. Hela filmen är mest Dreyfuss som ballar ur och flänger runt. Att ET skulle kunna relatera till våra musikaliska konventioner, eller musik överhuvudtaget känns dessutom mycket långsökt, iaf så länge det inte råder någon slags kosmisk evolutionskonvergens i det avseendet. Hela we-come-in-peace grejen känns väldigt tidsenligt hippie, och dödstrist. Enda riktigt coola var den freakishly långa utomjordingen.
Hade jag sett denna 1977 hade jag säkert gett ett högre betyg, men nu har man sett så mycket liknande bättre filmer.
Då jag endast har sett denna film en enda gång och den gången var för väldigt länge sedan så vet jag inte hur högt jag vågar gå i betyget. Jag minns den som en fantastiska historia och jag har redan långt framskjutna planer om att filmen i sin Blu-rayutgåva snart kommer placeras i BD-hyllan.
