BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Nationens födelse
Det amerikanska inbördeskriget ödelägger nationen, familjer och vänskapsband. I den diktatur som uppstår när de svarta tagit över södern sätts lojaliteter på spel i denna film som är lika klassisk som rasistisk.
| Originaltitel | The Birth of a Nation |
| Alternativ titel | The Clansman |
| Regissör | D W Griffith |
| Manus | D W Griffith, Frank E Woods |
| Genre | Drama, Romantik, Krig, Stumfilm, 10-tal |
| Skådespelare | Lillian Gish, Mae Marsh, Henry B Walthall, Miriam Cooper, Mary Alden, John Ford, Ralph Lewis, George Siegmann, Walter Long, Robert Harron, Wallace Reid, Joseph Henabery, Elmer Clifton, Josephine Crowell, Spottiswoode Aitken, George Beranger, Maxfield Stanley, Jennie Lee, Donald Crisp, Howard Gaye, Raoul Walsh, Alberta Lee, Sam De Grasse |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 706 |
| Filmnummer | 8687 |
Recensioner
Att ens börja förklara vad The Birth Of A Nation gjorde för filmmediet, eller vad regissören D. W. Griffith ensam gjorde för filmkonstens framsteg är stort. Griffith gick inte in i filmindustrin... Läs mer »
Kommentarer
Rasistpropaganda med fördomar och stereotyper som ständigt visat sig både skadliga och felaktiga. Visst att filmen kom med flera tekniska framsteg och influerade filmvärlden till det bättre på den fronten. Men jag inkluderar även budskap i betygsättning av filmen, och budskapet är helt bedrövligt. Jag har aldrig sett en sämre film!
Intressant från ett tekniskt och historiskt perspektiv, men var för mig en "film man ser bara för att kunna säga att man sett den"-film
Risig film med dagens mått såklart. Bisarra karikatyrkaraktärer men de flesta klyshor man kan hitta dock en tekniskt intressant film som känns modern på flera plan och barfighten är riktigt nice. Hör hemma på ett museum och är rätt sömnbetingande därav betyget
Några majestätiska scenerier naturligtvis och Griffith bemästrar många av filmens nya tekniker väl men det är ändå bara ett fåtal scener som inte faller på att de är platta. Dessutom är den rasistiska ideologin sammanvävd på ett så tätt sätt med filmens språk att den sällan går att bortse från. Och även om den utspelar sig i en förgången tid är det naturligtvis en kommentar till 10-talets politiska situation och det är därför lätt att se det som att den direkt uppmanar till hatbrott. Intressant film på många sätt naturligtvis.
Jag vet inte vad Griffith förväntade sig, men jag hurrade i alla fall när slavägaren sattes i bojor. En bisarrt blandad dryck av genialisk filmteknik, anti-krig, och vedervärdiga åsikter som får en att förundras.
Har sin plats i filmhistorien, naturligtvis. Har ett anti-krig budskap som jag inte visste om innan jag såg den.
Första delen är minst sagt dryg och oväntat tunn. Jag tror knappast att den följer det amerikanska inbördeskriget särskilt bra. Stumfilms-tråk med andra ord. Den andra delen har däremot en del potential som utnyttjas hyfsat väl av Griffith och blir ganska engagerande emellanåt. Förtrycket mot mörkhyade som skildras är till en början gripande men det rinner snart ut i sanden. Ändå ganska intressant men jag kan inte komma ifrån hur pass ojämn filmen är och det politiska budskapet (trots att filmen påstår att den inte står på KKKs sida).
Inte lika väl avvägd som Orphans of the Storm och inte lika poetisk som Intolerance. Chase-scenerna var de som kändes mest estetiskt spännande och det säger väl en del. Men visst, det hela stimulerar det filmhistoriska intresset en del. Krigsscenerna och kkk-grejerna i slutet är rafflande på samma sätt som moderna filmer med sådana inslag är rafflande, det vill säga: inte särskilt.
Jag har bara sett några få episka amerikanska långfilmer gjorda före den här (Selig polyscope), men med dessa i åtanke är det inte svårt att förstå varför Griffith anses som en pionjär. De banbrytande filmtekniker som används borgar för ett rappt berättande.
Det är för jävla imponerande emellanåt och Lillian gish, ich liebe dich. Men vissa partier är svårt sega och det tog mig kanske 8 timmar att ta mig igenom denna 3+ timmars-film på grund av otaliga pauser. Det finns dock ett flertal scener som är otroligt njutbara, som när en av bröderna (vem fan minns namnet på nån?) ensam spöar upp ett dussin karlar. Krigsscenerna är även dom imponerande. Sen har vi ju så klart rasismen som är förbluffande uppenbar och genomgående. Trodde faktiskt inte det skulle vara så illa.
