Nimona

Varför känns det som att jag har sett den här filmen tidigare? Filmens sätt att riva upp gamla animerad-film-troper känns liksom som något som hade varit fräscht och nytt 2004. Istället blir det här som ett hopkok av alla animerade filmer som gjorts sedan dess. Lite Modig, lite Frost, lite Shrek, lite Själen, lite Röd, lite allt möjligt. Och så Kick-Ass och superhjälte-filmer på det. Budskapet är uppenbart och med tydliga pekpinnar, och storyn är förutsägbar även i sina vändningar. Bara en massa öppna dörrar som slås in. Serietidningsestetiken blir lite fånig. Man ska väl tycka att Nimona är charmigt livfull, men jag vet inte... det liksom trycks ner i halsen hur mycket man SKA tycka så. Från första berättarrösten kände jag att den här filmen skulle låna för mycket från annat, och det ändrades aldrig. Jag tyckte mest det blev förutsägbart och tråkigt. Och kändes 20 år gammalt, fast draget genom ett 2024-pk-filter. Men jag kan verkligen föreställa mig att somliga älskar den.

Riktigt bra, på riktigt. Högt tempo, rolig, men med en seriositet kring sin historia i bakgrunden. Älskade det.

Överraskande spännande! Väldigt spännande. Ganska sorgligt med.

Överraskande bra familjefilm som funkar för båda vuxna och barn. Hade inte hört talas om Nimona innan den plötsligt dök upp på Netflix så det var helt klart en positiv överraskning.