Nixon

Ställer mig inte i hyllningskören till den här. Känns mer som Stones privata vision av Nixon än någon fakta. Dessutom är de tre timmarna till stor del fyllda av vad jag skulle kalla effektsökeri eller ren popkonst med spretigt foto, blandade färgskalor tidsenliga inserts sk stock footage. Personen Nixon görs mycket bra av Hopkins, inget snack om saken. Och här finns även en mängd riktigt bra biroller, men den hackiga storyn gör att det mest tyvärr är Hopkins som sticker ut.

Anthony Hopkins gör som vanligt en bra roll och filmen är helt okej...

Tycker den målar upp Nixon i alldeles för ljus dager och många saker känns därmed knackiga. Dock helt okej.

*HÖJER FRÅN 3 TILL 4* Min inställning till denna film har tidigare varit ganska ljummen, men vid omtitt är det ett exempel på storartad amerikansk epik. Hopkins imponerar i titelrollen och rollistan är överlag imponerande, men Paul Sorvino som Kissinger sticker ut lite extra. Det är mitt intryck att filmen är en slags CITIZEN KANE med en verklig historisk person och jag tror att Stone faktiskt haft den som formell förlaga. Den "humanisering" av Nixon som filmen företar är nödvändig för att man ska orka med skildringen av en av de mest avskydda och otäcka presidenter någonsin. Mycket bra!!! 4.

En föredömlig biografi-film som lyckas undvika de flesta utav genrens fallgropar. Mycket kan man nog tacka den långa speltiden för detta, här finns helt enkelt tillräckligt med tid till att utveckla den person och de händelser man skildrar. Berättandet blir aldrig så där hackigt som det gärna blir i andra filmer när allt viktigt ska klämmas in på en begränsad speltid. Ett väldigt bra upplägg bidrar också till detta, istället för att berätta allt i stel kronologisk ordning så fokuserar man på den intressantaste perioden av Nixons liv och kompletterar detta med relevanta flashbacks. Det personporträtt som målas upp är dessutom väldigt balanserat, Stone försöker inte dölja vad han tycker om en del av Nixons politiska gärningar, men här finns plats för både brister och förtjänster, och Stone visar upp förvånansvärt mycket sympati för människan Nixon. Gisslet med sådana här filmer ligger dock alltid i avvägningen mellan spekulation och fakta, det är i frågor kring detta som jag vacklar lite med betyget, men det här är en intressant tolkning av Nixon, och man fyller ut faktahålen med spekulation på ett sätt som i just det här specifika fallet fungerar bra. Det blir därför en fyra

Ända sedan jag såg "Maktens män" så har jag blivit nyfiken på den tiden och amerikas historia. Här får man en inblick i det politiska spelet och en bild av personen Nixon med många växlingar. Det var många personer och ämnen att hålla reda på och det gick lite fort, men när man väl var inne i filmen så var det mycket intressant att följa turerna. Som alltid så är Anthony Hopkins suverän i sin rolltolkning

Anthony Hopkins gör en enastående rollprestation, jag tänker aldrig att där är Anthony Hopkins utan där är Richard Nixon. Sjukt bra. Han som spelar (vem?) Henry Kissinger gör det också överjävligt bra. Jag är så imponerad. Sågspånsrösten och allt därtill. I övrigt blir det aldrig långtråkigt och denna tredje Nixon-filmen jag ser gör mig ännu mer övertygad om denna presidents kluvenhet inför sin uppgift. Det känns som att han bar mycket mörker inom sig och att det var ganska långt mellan människan Nixon och presidenten Nixon. Ett ständigt skådespel. Jag har hört att Oliver Stone fått kritik för att han skarvat en del och lagt till fiktiva händelser och man kan ju gissa vilka de är. Detta förstör dock inte filmen utan gör den än mer episk. "JR" som oerhört obehaglig höger-fascist-texas-oljegubbe briljerar också. Ett extra plus för alla dokumentära bilder och inslag. Över förväntan.

Oliver Stone återvänder till JFK-stuket med liknande foto (Robert Richardson igen) och liknande musik (John Williams). Han har även här anlitat en fantastisk skådespelaruppsättning med den makalös Anthony Hopkins i centrum. Själva filmen, däremot, vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. Många bitar av storyn, framför allt snacket kring Watergate, ges väldigt lite förklaring. Det känns som att man bara kastas in i allting utan att man riktigt vet vad som har hänt och vilka alla dessa namn innebär. Rörigt. Jag sätter en trea, och tänker att jag nog ska de den igen någon gång när jag inte är sjuk.

Lite lång men annars helt okej.

En alldeles för lång film där Stone tagit sig många historiska och filmiska friheter. Speglar nog mer hur Stone ser på historien än hur det faktiskt var fast det är ju väldigt intressant det också. En kul detalj är att formspråket så starkt känns igen ifrån Natural Born Killers.