Normala människor

En serie om känslor, relationer, att växa och veta vad man vill. En ung man, en ung kvinna, en relation & livet. Sensationellt bra skådespel av de unga skådespelarna Paul Mescal & Daisy Edgar-Jones. Mr Mescal behärskad, känslosam, osäker men med god självkänsla, djupt rotad kärlek till sin partner. Ms Edgar-Jones stark, modig, kylig, skev, karismatisk, högkapabel men låg självkänsla – en sökare. Vacker & respektfull. Väldigt mycket serie, väldigt lite film. Mycket fest, många kärleksscener, där vissa inte är direkt blyga, och känsloyttringar som upplevs trovärdiga. En stark inledning och ett starkt avslut, men seriens längd på 339 min utmanar. Det finns en sträcka i mitten av serien där intresset sjunker kraftigt men ändå befäster vår relation med paret. Serien är emellertid för tunn för att hålla den höga kvaliteten rakt igenom. De korta avsnitten är dock till sin fördel. En stark men något mager skildring. Mescal & Edgar-Jones bär denna serie.

Välspelat och en bra version av boken. Historien känns verklig, precis som karaktärer och dialog. Riktigt bra!

Fantastiskt välgjord och intim serie. En av de bästa jag någonsin sett. Men tyvärr (utan att spoila) är slutet otroligt deprimerande och ologiskt. Hela serien känns meningslös efter allt som byggts upp. Förstår inte hur författaren el serieskaparen tänkte. Slutet i boken är i princip likadant och jag hade hoppats att de som gjorde serien kunde tänkt om. Det är som sagt inte alls logiskt baserat på vad som hänt tidigare. Och rent krasst känns det som bortkastad tid att kolla på serien. Likväl har jag sett om den flera ggr. Fantastiskt välfilmad och man sitter klistrad. Den är omöjlig att lämna ifrån sig. Mer intim och nära serie får man verkligen leta efter. Så serien utom slutet är en solklar 5a. Men som sagt, slutet drar ner den.