BETYG
3.1
av 5
Nosferatu
1922
Tyskland
94min
IMDb
En tysk fastighetsmäklare skickar en av sina medarbetare till Karpaterna för att diskutera ett fastighetsköp med den märklige greve Orlok. Orlok visar sig dessvärre vara en vampyr.
Baserad på romanen "Dracula" av Bram Stoker från år 1897.
| Originaltitel |
Nosferatu, eine Symphonie des Grauens |
| Regissör |
F W Murnau |
| Manus |
Henrik Galeen |
| Genre |
Skräck, Fantasy, Mysterium, Stumfilm, 20-tal |
| Skådespelare |
Max Schreck, Gustav von Wangenheim, Greta Schroeder, Alexander Granach, Georg H Schnell, Ruth Landshoff, John Gottowt, Gustav Botz, Max Nemetz, Wolfgang Heinz, Albert Venohr, Eric van Viele |
| Betygsätt |
Logga in eller bli medlem för att rösta
|
| Betygsantal |
17704 |
| Filmnummer |
32 |
Recensioner
Nosferatu är en berömd stumfilmsskräckis från tidigt 20-tal. Favorit bland kritikerna och med på IMDb:s lista över tidernas 250 främsta verk.
F. W. Murnaus film handlar om en tysk kille som ge... Läs mer »
Jag såg min första stumfilm när jag var 15 och det var Körkarlen från 1921 när den gick på TV en eftermiddag. Den filmen gillade jag (och jag gillar den fortfarande) och jag blev sugen på att ... Läs mer »
Är nog en av dom första skräckfilmerna från den tiden.
En stumfilm är Nosferatu visst, men det gör inget, det är ändå en intressant och lite läskig film.
Hutter får i uppdrag att åka til... Läs mer »
Någon som tycker att \"Nosferatu\" är en riktigt usel film? Det tyckte jag också. Nu har jag börjat förstå storheten.
När jag för något år sedan såg \"Nosferatu\" igen var stumfilmer inget... Läs mer »
Nosferatu, En symfoni i skräck (Nosferatu, eine Symphonie des Grauens). Ja vad ska man säga? En stum skräckfilm, fungerar det? Ja visst!
Jag hade oturen att se filmen med ett horribelt soundtrack ... Läs mer »
Kommentarer
Sämre än väntat. Det finns en del klassiska scener där bilderna är väldigt starka och vackra. Jag tycker om rörelserna och skuggorna. Uppbyggnaden är väldigt långsam. Tydligen finns filmen i olika versioner. Min hade ett konstant soundtrack som blev väldigt ensidigt i längden. Det jag hade önskat är att musiken hade stannat upp ibland för att skapa kontraster, eller att man lagt på ljudeffekter som vind, knakande och liknande. För även om det fanns snygga och fängslande bilder, så väcktes inga känslor. Tycker ofta att berättandet är bättre i stumfilmer som inte är så kommersiella.
Herregud, vad långt filmskapandet har kommit...
Steg för steg, ostoppbart mot ödet, ett sakta malande i dödens riktning. En femma om den hade slutat en minut tidigare.
Omtitt och höjning. Inte något mästerverk, men nog var Murnau en konstnär.
Med de gamla här expressionismfilmerna är stämningen allt. Många klassiska scener och groteska masker gör det här till en riktig kuslig film. Underhållningsvärdet är ganska lågt men ett måste för filmhistoriker och om man har intresse för film som konstform.
När jag tänker på nosferatu brukar det vara två saker: skådespelarnas enorma överspel, och hur fantastisk Max Shreck är. Men efter att ha sett den ytterligare en gång så slår det mig faktiskt att den är väldigt bra och underhållande som film också, trots skådespelarinsatserna
Här håller jag med Stygga-Vargen - ska man se denna film så ska man absolut se den oklippta versionen.
Nu har jag precis införskaffat den oklippta versionen av denna film på Blu-ray och wow! Den är drygt 25 minuter längre än versionen jag har på DVD och den oklippta känns som en helt annan film! Ska man se Nosferatu så ska man absolut se den oklippta versionen på Blu-ray för den är avsevärt bättre! Hade man kunnat höja betyget så hade jag gjort det nu!
Den här filmen är ju läskig även med dagens mått och helt klart en av de bästa vampyrfilmerna någonsin! Själv har jag oturen att äga en värdelös DVD-utgåva där man inte gjort någonting över huvud taget för att förbättra bilden men det förändrar inte mitt betyg. Grymt bra rulle!
För mig hade den vunnit på att vara helt i svart-vitt. En tonad och skiftande färgskala har förvisso sina poänger i beskrivning av miljö och fabrikation av dagsljus och mörker, men för bästa stämning i en film som denna hade det svarta mot det vita skapat skönare kontraster och gjort sitt för en stor del av upplevelsen. Var även lite mer inställd på att den skulle bära en större prägel av en vågad tysk expressionism i sin stil än vad som visades. Även om några, extremt snygga sådana, scener kunde klassas som riktiga praktexempel på saken. Bortsett från ovanstående, en fin film med vacker och ödesmättad musik.
