BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Offret
Alexander, journalist, f.d. skådespelare och filosof firar sin födelsedag då tredje världskriget bryter ut. Han vänder sig i bön till Gud och erbjuder sig att offra allt om Gud gör så att kriget aldrig bröt ut.
| Originaltitel | Offret |
| Alternativ titel | The Sacrifice |
| Regissör | Andrej Tarkovskij |
| Manus | Andrej Tarkovskij |
| Genre | Drama, 80-tal |
| Skådespelare | Erland Josephson, Susan Fleetwood, Allan Edwall, Gudrún Gísladóttir, Sven Wollter, Valérie Mairesse, Filippa Franzén, Tommy Kjellqvist |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1365 |
| Filmnummer | 4925 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Väldigt vacker, står där och balanserar mellan fyra och femma, behöver nog ses minst en gång till för att få grepp om den. Samtidigt väldigt fascinerande att höra extremt Tarkovskijsk dialog på svenska, men samtidigt känns ju inte riktigt hans väldigt ortodoxa tankevärld helt rätt i ett svenskt sammanhang. Hade kanske kunnat göra mer av att svenskar allmänt inte är troende, även om filmen i sig fortfarande varit religiös.
Andrej Tarkovskijs sista film, Offret från 1986 med Erland Josephson i huvudrollen, ger en storartad filmupplevelse även om filmen inte når upp till lika hög nivå som Andrej Rubljov och Stalker. En estetiskt fulländad film! Betyg 4.
Andra långfilmen för mig av Andrej, denna är visuellt slående och har bra dialog ifrån skådespelarna. Tycker även miljöerna är väl utvalda och bidrar till att skapa känsla.
På ett sätt kan jag avundas folk som gillar Tarkovskijs filmer. Hans stil har aldrig funkat för mig, och då blir det bara tråkigt. Men det är risken med poetiska filmer.
Jag gillar referenserna till nō-teatern och då även dubbningen, det tar ifrån ansiktena sin naturlighet mimik och förstärkande uttryck till texten vilket gör dom lite mer till masker. Det sömnlösa flytandet mellan vaket tillstånd och dröm är snyggt. Fantastiska bilder och pendlar mellan avskalat minimalistiskt skådespeleri och nästan att de överspelat ibland. Tydliga scenerier och minutiöst uttänkta detaljer i rekvisita och scenbild. Även om det blev lite väl övertydligt att inspirationen kom från Japan i slutet så är det här högsta betyg.
Den flytande kameran. Ljuset. Landskapet. Rummen. Erland Josefssons och Allan Edwalls röster.
Dubbad teater, svår och långsam..
Den kanske borde ha varit en halvtimme kortare, och dubbningen känns ju inget vidare heller... Men ack så vacker, visuellt förtrollande. Det är inte Tarkovskijs starkaste, vilket visar hur sjuuukt hög nivå hans filmer håller. Fantastiskt.
Josephson utmärkt i huvudroll. Nykvists foto briljerar stundtals i en lång men onödigt långsam film (vilket iofs var förväntat), men summa summarum så känns denna nog som en av Tarkans svagare långfilmer. Ganska Bergmanaktig i ton fast den karlns filmer rör ju sig som Michael Bays i jämförelse med denna. Länge är den en av de mer lättbegripligare i hans filmografi, men mot slutet träder en massa otillfredställande frågor fram som inte får svar. Make love, not war? Äsch, 3:a i betyg.
Jag kan nog ta på mig "skäms-mössan" och erkänna att jag inte fattade ett smack av filmen . De religiösa tonerna och invävandet av paganism var mycket förvirrat. Filmen går som menat i ultrarapid, något jag tycker börjar missgynna helheten efter typ en timme. Fotot var väl stundvis vackert men det hjälper inte när massa trötta dramaten-aktörer försöker leka filmskådisar. Mycket teatralt och fånigt.
