Om ödet får bestämma

Amerikans dravel, som inte var ett dugg intressant...

Helt okej film, men inte jättebra. Skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig men filmen i sig kunde ha gjorts bättre. Svag 3:a.

Hade förmodligen varit en tvåa om inte jag hade haft panikångest innan och playat filmen bara för att jag fick intrycket av feel-good-fjantig kärlek, vilket blev bekräftat.

Filmen är inledningsvis helt okej men tappar lite allt eftersom då det känns som att man bara fortsätter spänna denna ödesbåge mer och mer och mer, till dess att jag tappar intresset. Antar att det är "den sträng som brast", som det ju enligt talesättet ska vara bra att spänna. Bättre än att aldrig spänna en båge, i alla fall. Var var jag? Ja, filmen! Den är godkänd i sitt utförande, förutsägbar men funkar som Hollywood-romcom. Men zoomar man ut lite är karaktärernas beteenden helt sjuka. PS. John Cusack är verkligen inte charmig.

Så här till jul är den perfekt, ibland olika julfilmer. Vi behöver fylla på lådan med tro och hopp.

Positiv överraskning! Filmen drivs mycket av en mycket bra romcom-duo i Cusack och Beckinsale, men ett orimligt manus fungerar också trots att det går för långt. Det är sådär lagom självmedvetet, men är dessutom sådär lagom sött i sig själv. Jag är inget stort fan av Shannon eller Piven som parets respektive bästa polare, men övriga bikaraktärer var positiva överraskningar. Även om juldjävulen i hissen är otroligt random så var det, bland mycket annat, en skoj touch. Gör lite skoj grejer med klipp och även till viss del foto som gör att man är liiiite på tårna, men överlag en ganska standardmässig produktion. Godkänd musiksättning. Faktiskt en ok film. 59/100

Svag kärleksfilm. Två personer träffas i nån timme, och de låter ödet bestämma om de skall ses någon gång igen. Det som händer sen är väl inte svårt att lista ut. Tro mig jag är en obotlig romantiker, men detta är ingen favorit. Tråkigt att John Cusack (duktig) och Kate Beckinsale (duktig samt vacker) är med i en sådan lågvattensfilm.

Jobbig och förutsägbar. Det enda som håller den från att få en etta är skådisarna

Löjligt, krystat och förutsägbart, naturligtvis. Men någonstans också väldigt charmigt. Välskrivna och välspelade karaktärer som man bryr sig om (undantaget den obegripligt ocharmiga Molly Shannon som så när förstör hela filmen), vilket är grundförutsättningen i alla rom-coms. Ett extra steg i betygsskalan också för att Kate Beckinsale är helt fantastiskt oemotståndlig.

Riktigt löjlig och förutsägbar rulle.