BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Once
När en irländsk gatumusiker en dag möter en blomsterflicka på Dublins gator uppstår ljuv musik - bokstavligen. Musik är nämligen bådas stora passion och de bestämmer sig för att försöka spela in en skiva, någonting som de båda tidigare bara har drömt om. Samtidigt spirar deras känslor för varandra men utan att någon vågar ta det första steget.
| Originaltitel | Once |
| Regissör | John Carney |
| Manus | John Carney |
| Genre | Drama, Romantik, 2000-tal |
| Skådespelare | Glen Hansard, Markéta Irglová |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3640 |
| Filmnummer | 51436 |
Recensioner
Längs med Dublins gator står en man (Glen Hansard) och spelar gitarr för att få utlopp för sina känslor. Under en utav sina intensivare musikaliska stunder möter han en flicka (Markéta Irglov... Läs mer »
Kommentarer
Den påminner lite om Rocky IV i det att det i princip är ett långt musikvideomontage vi får se. Dialogen är sparsam men känns ändå naturlig på nåt sätt. Jag gillar ju generellt filmer med lite udda kärlekspar men även om musiken är helt ok och det inte är några större fel på karaktärerna slår det aldrig riktigt några gnistor om det här. Gullig, men jag blir inte lika övertygad som alla andra verkar bli. Räcker inte upp till en 3a även om den hade sina förtjänster.
I verkliga livet så har jag lite svårt för gitarrkillar, men faller pladask för denna bitterljuva historia. Huvudpersonerna har en väldigt charmigt personkemi som det är svårt att värja sig emot och musiken är ljuvlig
Fantastisk musik. Söt historia. Men varför fick de aldrig tummen ur?!
Underbar film med underbar musik.
En av få filmer som klarar av att ha 1/3 av filmen där de spelar musik över gladsliskiga och dåligt klippta montage och man ändå gillar det skarpt. Det är en bedrift att man ens vill titta på det här långa soundtracket till bilder. Låtarna är sköna, men kanske lite enformiga (dock är de så pass bra performers så det lyfter hela den biten ändå). Den minimala handlingen är bra och väl avvägd och slutet är bra. Karaktärerna är kanske i sig lite mjäkiga, men huvudrollsinnehavarna har så bra kemi och är så charmiga så att det funkar riktigt bra ändå. Pappan är skön och deras far-son-moment i slutet var lika bra som cheesy. Jag gillar det, trots klara brister, allt ganska mycket och den klarar fyran precis. 75/100
Lite för mycket musikvideo för att riktigt engagera. Men här och där så lyser en trevlig handling igenom.
att ha varit där och gått på gatorna och i musikaffärerna autohöjer ju känslan och betyget =)
Lågmäld och fin historia som berör i all sin enkelhet. Dialogen är perfekt och inte överarbetat, utan känns helt naturlig. Att musiken dessutom är fantastisk skadar ju inte!
Fin historia och mysig musik, men den engagerar inte. Jag tröttnade tyvärr rätt fort på den.
Annorlunda ingress som påminner lite om Gitarrmongot, men med vidare svängar. Något som jag tror hade funkat bra att spinna vidare på. Men filmen väljer snabbt en annan väg och blir till någon form av ensidig gatumusikantmusikal, som helt verkar bygga på att man ska älska musiken och därför även rollfigurerna och allt annat i filmen. Det är en muta som jag inte köper, oavsett vad jag tycker om musiken. Det finns inga starka och spännande personporträtt, ingenting som direkt överraskar i storyn, inget vidare underhållningsvärde och inga välskrivna och intressanta repliker heller. Uppbyggnaden påminner om Bara en natt. Och även denna film upplever jag som osympatisk. Killen är besatt och tjejen är falsk och lite oartig. Annars är filmen långsam och intetsägande. Funkar inget vidare varken som drama, musikal eller kärleksfilm. Går att titta på, men inte om jag är trött, rastlös eller uttråkad (första gången stängde jag av tidigt). En svag trea var nog för högt betyg med tanke på att jag redan glömt det positiva med den.
