Open Your Eyes

Spännande och engagerande. Inget mästerverk, men absolut en cool film som når upp till fyran mycket tack vare sin originalitet och oförutsägbarhet (även ifall även jag sett Vanilla Sky först).

Drömteman är väl egentligen inte riktigt min grej, och en del sekvenser flummar iväg lite för mycket för min smak, men annars var det här är en ganska härlig och fascinerande resa. Jag gillar att den rotar lite i inte helt sympatiska vrår av det mänskliga psyket, och det är hela tiden kul att försöka förstå hur filmen egentligen hänger ihop. Något som jag trots allt verkligen tycker att den gör i slutändan. Någonstans finns det väl fortfarande en ännu bättre film att göra av det här, men om jag minns saken rätt så är den filmen inte Vanilla Sky

Det var länge sen jag såg Vanilla Sky så det känns lite som att se den här på nytt vilket det egentligen också är. Amenábar har skrivit och regisserat en fin liten pärla som är svår att slita sig ifrån och rolig att försöka dissekera både under och efter filmens gång. Det jag gillar mest med Noriegas karaktär är att han är lite av ett svin men ändå inte. Han känns mänsklig och man vet inte riktigt om man vill sympatisera med honom eller inte. Sen ballar det ur och man vet ingenting längre. Penelope är bra, så mycket vet jag. Originaliteten till trots ska det ändå bli kul att se igen vad Tom Cruise gör med det här, jag tror att det kan bli ännu bättre faktiskt. Credden ska väl dock oavsett vilket landa här, och det blir en stark 3a som belöning.

Jag var inte särskilt förtjust i Vanilla Sky, men jag tycker faktiskt att den tjänade på att vara hollywoodskt utslätad. Här blir det bara för krystat. En film som kretsar kring en person som jag inte på något sätt kan sympatisera med, vars värld hela tiden alterneras mellan två olika verkligheter - det blir bara tjatigt och ointressant. Men det är välproducerat och förtjänar kanske att stå i något slags finrum, men inte i mitt. (6-/15)

Ganska kass men handlingen är ju bra.

Stark 4:a. Spännande intrig och bra skådespeleri

Gillade den skarpt, men efter 1.20 ungefär blir det rätt uppenbart vart den är på väg. Ändå välgjord psykologisk film där allting lika gärna kunnat vara i huvudpersonens skalle.

En riktig tabbe att jag såg denna. Gäsp.

Det är ju bra spänning ändå, och en fin filmidé, det tycker jag. Lite synd att Vanilla Sky existerar, då de liksom tar ut varandra och gör varann sämre. Jag föredrar i alla fall den här, i alla fall om jag miss remaken rätt. Svag fyra.

Seg tyckte jag...