BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Orlando
Filmatisering av Virginia Woolfs märkliga roman med samma namn om Orlando, en människa som lever i 400 år. Först som man, sedan som kvinna, som älskare och älskarinna, som rik och som fattig. Orlando föds som man i ett välbärgat hem i 1500-talets England och avslutar sitt liv på 1990-talet som en helt vanlig kvinna som har förlorat allt men funnit sig själv.
| Originaltitel | Orlando |
| Regissör | Sally Potter |
| Manus | Sally Potter |
| Genre | Drama, Romantik, 90-tal |
| Skådespelare | Tilda Swinton, Billy Zane, Lothaire Bluteau, John Wood, Anna Healy, Peter Eyre, Charlotte Valandrey, Quentin Crisp, John Bott, Toby Stephens, Toby Jones |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1423 |
| Filmnummer | 2925 |
Recensioner
En resa på 400 år genom tidsepoker, genom samhällsförändringar, genom maktskiften, genom livet. Vi reser med odödliga fantastiska Orlando, genom hens förändringar i könstillhörigheten, genom... Läs mer »
Kommentarer
Visuellt slående och Tilda Swinton glänser men den är något ojämn. Vissa delar är väldigt bra medan andra blir ganska intetsägande och lite tråkiga. Får ibland lite vibbar av Monty Pythons Meningen med livet, fast med ett genustema.
Fantastiskt vacker och stämningsfull film. Tidlös, fascinerande berättelse, både klassisk och modern, underbart gestaltad genom Tilda Swintons skådespeleri.
Märklig på ett alldeles underbart vis, Tilda och hela filmen utstrålar en lite magisk atmosfär
helt klart ett konstverk om än ett weird one at that lol.
En svag fyra med lite god vilja. Ett gott försök att filmatisera en uppenbarligen svårfilmad roman (som fantast av både engelsk litteratur och historia borde jag verkligen läsa den...), med fint spel av Swinton och flyhänt regi, men det vill sig inte riktigt. För kort, skulle jag tro, och rumphuggen. Pluspoäng för med satiren över den manlige hjälten som kommer ridande på sin vita hingst i dimman.
En synnerligen vacker och intressant film, med en utmärkt Tilda Swinton i huvudrollen.
Så himla konstig, men också så himla vacker och tänkvärd.
Trots att filmen har mycket att säga, soundtracket bra (undantaget Somerville), kostymen skitsnygg och Swinton förbannat bra, så är filmen ett rent sömnpiller. (6/15)
Bra ämne och bra skådespeleri och bra filmat men lite för lite engagemang i detta närmast teatraliska stycke, för att jag invändningsfritt ska gilla hen, förlåt; den.
Jag ville verkligen ge ett högt betyg här men om jag ska vara ärlig så fattade jag knappt någonting fram till sista halvtimmen, vilket är synd för jag gillar verkligen grundtanken. Filmen var alltför hoppig, fragmentarisk och allmänt svårtydd. Jag tror att jag hade blivit hjälpt av att ha läst Woolfs roman först och sen betraktat det här som en väldigt fri, konstnärlig tolkning av den, men som det var nu så famlade jag bara i mörkret efter någon slags mening. Att Tilda är lika snygg som alltid hjälper tyvärr inte till, det blir bara en svag trea.
