BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Ormgropen
Virginia Cunningham vaknar upp på ett mentalsjukhus utan att minnas hur hon hamnat där. Hon märker dock att det inte är lätt att bli utskriven och glömmer allt fler saker ur sitt liv. Under sina många samtal med sjukhusets doktor börjar hennes minne dock sakta återvända. En av de första filmerna som på ett seriöst sätt skildrade ett nervöst sammanbrott. Mycket chockerande och kontroversiell på sin tid.
| Originaltitel | The Snake Pit |
| Regissör | Anatole Litvak |
| Manus | Frank Partos, Millen Brand |
| Genre | Drama, Mysterium, 40-tal |
| Skådespelare | Olivia de Havilland, Mark Stevens, Leo Genn, Celeste Holm, Glenn Langan, Helen Craig, Leif Erickson, Beulah Bondi, Lee Patrick, Howard Freeman, Natalie Schafer, Ruth Donnelly, Katherine Locke, Frank Conroy, Minna Gombell, Betsy Blair, Virginia Brissac |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 110 |
| Filmnummer | 25882 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag vill så gärna gilla detta och jag försöker se den med ett öppet sinne, jag nöjer mig med att tänka "bra för sin tid".
Välspelad och välgjord, men någonstans känner jag väl att den tappar när man ska börja nysta i sammanbrottets rötter. Hade kunnat vara mer välbalanserad. Och dansscenen var lite märklig. Men det finns gott om fina scener också.
Något av en föregångare till Gökboet. De Havilland spelar ut lite väl mycket, men vissa scener träffar rätt.
Förmodligen den mest nyanserade och bästa skildringen av mental sjukvård jag någonsin sett, vilket är duktigt överraskande med tanke på hur enormt vården förändrats under de 69 år som gått sedan filmen gjordes. Filmen känns väldigt realistisk och lyckas hela tiden balansera det otäcka i att vara inspärrad på mentalsjukhus med det oomkullrunkeliga i att hon måste vara det för att kunna bli bättre. Vi möter såväl snälla som otrevliga läkare, snälla som otrevliga sjuksköterskor och snälla som otrevliga patienter. Allt känns nyanserat och koncentrerat, som att vi alltid får se båda sidor av myntet av alla steg på vägen till tillfrisknande. Och allting hålls samman av Olivia de Hallivands enasteånde rollinsats. Hon vann en oscar-statyett året efter för Arvtagerkan, men jag undrar tamigfan ifall detta inte är hennes bästa roll någonsin. En lysande och trovärdig film som allt fler borde se!
Förutom daterad psykologi så är detta ett tight och spännande drama med en oerhört välspelande Olivia de Havilland i huvudrollen. Somliga scener ligger dessutom varmt och hjärtat såsom öppningsscenen och "ormgrops-scenen".
Olivia de Havilland äger denna filmen från början till slut och man kan inte annat än imponeras över hennes insats. På det sätt som hon använder ansiktet för att uttrycka sina känslor tar tankarna till de fantastiska stumfilmskådisarna. Historien om psykisk sjukdom och dess behandling gör att filmen känns mer som en historielektion än något att dra paralleller med idag. Detta gör att handlingen saknar den extra livskraften men som sagt så fyller de Havilland med sin insats i vad som saknas. 4-
någon kul ormgrop då?
Det är ingen tråkig ormgrop i denna må ni tro!
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den här filmen men jag antar att den är bra för sin tid. Den är absolut inte dålig men jag kommer nog inte se den igen.
Betydligt mindre flummig än många andra filmer om psykoterapi från perioden.
