BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Out of the Blue
En ung flickas alkoholiserade pappa åker in i fängelset när han kör in i en skolbuss full med barn. Flickans mamma är knarkare. Tjejen har det med andra ord inte så lätt, men hon har i alla fall Elvis Presleys musik och punkrocken.
| Originaltitel | Out of the Blue |
| Alternativ titel | No Looking Back |
| Regissör | Dennis Hopper |
| Manus | Gary Jules Jouvenat, Leonard Yakir, Dennis Hopper, Brenda Nielson |
| Genre | Drama, 80-tal |
| Skådespelare | Linda Manz, Dennis Hopper, Sharon Farrell, Don Gordon, Raymond Burr, Eric Allen, Fiona Brody |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 119 |
| Filmnummer | 9534 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Stenhård och stark, men tycker den blir lite väl mycket i längden. Inträngande arbetarklasskildring på ett sätt man sällan ser i amerikansk film.
SJUKT BRA!
En härlig och lite gripande film, där man får följa huvudpersonen i sitt vardagliga liv. En rastlös pojkflicka i en problemfylld tillvaro i gränslandet mellan barn och vuxen. Utåt sett försöker hon ofta vara vuxen och självständig, men invändigt är hon ett ensamt barn som längtar efter trygghet. Hon lever på hoppet att pappan ska komma ut från fängelse och göra allt det dåliga bra. I takt med tiden lär man känna flickan och hennes familj allt mer. Reaktionerna är irrationella, som så ofta i verkligheten, inte förenklade eller förskönade för att tittare lättare ska förstå. Musiken i filmen höjer upplevelsen och inlevelsen. Bland annat finns Neil Young och Elvis i soundtracket. Upplösningen är dock för utdragen. Det får bli en svag fyra.
Lusten till förstörelse är också en skapande lust, för att travestera Bakunin, men i sanningens ord så är den här filmen destruktiv eftersom den förmodligen inte kan väcka någon till att se världen annorlunda. Den visar att vanliga människor har fiender som står över dem, men inte vilka de är eller vilka lösningar det skulle kunna finnas. Å andra sidan var den ännu en skildring av lögnen om den amerikanska drömmen, hur den amerikanska politiken tvingar in medborgarna i en återvändsgränd som knäcker människorna, och de flesta av amerikanska filmer med det temat säger samma sak med samma hopplösa ton. Nyckelorden för karaktärerna är alienation, ensamhet, kontaktlöshet, solipsism. Trots att tjejen i filmen går till kamp och därmed inte har accepterat förlusten av sin plats i tillvaron utan att slå mot den, vet hon att hon springer rakt fram mot undergången, som Thelma och Louise skulle göra genom att medvetet köra ihjäl sig i Ridley Scotts betydligt glassigare variant av självförbrännande ilska mot omvärlden. Its better to burn out than to fade away.
Ganska lågmäld och realistisk film med mycket känslor som utspelas i en skitig amerikansk småstad som man tyvärr känner igen lite. Starka rollpresentationer av Hopper och Linda Manz, användandet av Neil youngs "My my hey hey" känns nästintill perfekt för filmens atmosfär. Trots att jag tycker att sista 15 minuterna gick lite snabbt och rörigt kan jag inte sätta något lägre än en 4:a. Jävligt bra helt enkelt.
Vardagsdrama om alkoholism i en nergånget samhälle där rockmusik av de äldre slaget berättar de underliggande. En historia som lämnar en med känslan "tråkigt". Stark 3:a
Rock'n'roll
En av de bästa filmerna jag sett på länge. Rå realism. Jag älskar Dennis Hopper.
Nästan en femma på denna läskigt förbisedda film av Dennis Hopper. Deprimerande drama när det är som bäst. Bra musik också, "Out of the blue, into the black..."
