Panik i Needle Park

Otrolig närvaro och stark känsla. Höstig New York-atmosfär och sjaskiga pundar-lägenheter och kalla gator. Så långt är allt fantastiskt. Dock är berättandet rätt bristfälligt. Ibland är det lite svårt att hänga med och det är svårt att få grepp om vart filmen är på väg ibland. Synd det, för här finns så mycket gott annars. En stark trea i alla fall.

Tragisk men aldrig intressant.

Brutalt mörk skildring av mänsklig misär. Pacino som total vidrig knark-fifflare briljerar enormt i sin krävande roll. Även Kitty Winn gör sanslöst bra ifrån sig som lortig knarkare//3+

Lågmält och dystert. Hemskt, men ändå vackert på något vis. Bärs upp av Pacino och Kitty Winn. Vad hände med Winn egentligen? Hon gjorde typ bara Exorcisten 1 & 2 efter den här, och en massa TV trams. Enligt IMDB lade hon ner i början på 80-talet. Synd. Tycker hon va riktigt bra i denna. Tung film. Gillar den.

Att se en ung Pacino och slitna, nedgångna New York-miljöer gör aldrig ont. Men det här pundardramat är egentligen inte speciellt bra eller intressant, mest massa flummande och lösa karaktärer. Kontroversiell för sin tid.

Bobby är en heroinpundare av värsta slaget, han bor i ett av New Yorks mest missbrukartäta områden - Needle Park. Han träffar snart den unga och oförstörda Helen, som han snabbt lyckas dra ner i heroinets mörka gränder. På gatorna är efterfrågan större än tillgången och polisen ligger på tätare än någonsin - det blir panik i nålparken när det inte längre finns några varor. Denna filmen är farligt smutsig - det är inga jävla kulisser och scenbyggen - detta är på riktigt. Ett bra tidsdokument med andra ord. Smutsiga lägenheter möter närbilder på när sprutnarkomaner in injicerar - detta resulterar i en en hård och äcklig misärgenuinitet. Trevligt att se en av Pacinos tidiga roller - han är lika nervig och smutsigt förvirrad som han är i senare filmer (Scarface, Dogday Afternoon etc) Han gör alltså en riktigt bra rolltolkning, även om hans karaktärs personlighet är riktigt äcklig. Kitty Winn gör även hon en genuin rolltolkning som den sympatiska Helen (vart fan hände med hennes skådespelarkarriär egentligen). Allt som allt var detta en mycket bra film, ett bra tidsdokument och en genuin verklighet. VI slutar på en lite svag 7/10.

En tragisk film som gör ont att se helt klart. Pacino är stabil. Winn är dock den som lyfter filmen.

En tragisk historia som rullas upp, men det blir aldrig särskilt intressant, då den kändes ofokuserad och flaxar lite hit och dit, med en halv dokumentär känsla vilandes över sig.

Hur kan jag ha glömt att betygsätta den här....

Otroligt skådespel av Pacino och Winn. Inte en endaste låt spelades, ganska imponerande. Fantastiska miljöer. Mörkt, skitigt... och så bra.