BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Paradis: Kärlek
Första delen i Ulrich Seidls Paradis-trilogi handlar om en 50-årig österrikisk kvinna som åker till Kenya för att träffa en ung kenyansk man ? något som närmast är en industri på resmålet.
| Originaltitel | Paradies: Liebe |
| Alternativ titel | Paradise: Love |
| Regissör | Ulrich Seidl |
| Manus | Ulrich Seidl, Veronika Franz |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Margarete Tiesel, Peter Kazungu, Inge Maux, Dunja Sowinetz, Helen Brugat, Gabriel Mwarua, Josphat Hamisi, Carlos Mkutano, Melanie Lenz, Maria Hofstätter |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 595 |
| Filmnummer | 98479 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Lyckad i sin realism och klart sevärd.
Min favorit Seidl
Enormt realistiskt, snudd på svårt att tro att det är en spelfilm. Tiesel är hur övertygande som helst. Väldigt intressant film med komplex problematik utan att varken bli krånglig eller pretto. Dock onödigt långsam på sina ställen. (9-/15)
Fyfaaaan, det här var jävligt jobbigt alltså. Det är en komplex historia om komplexa maktförhållanden, där den vita mannen fortfarande praktiserar sin imperialism så fort tillfälle ges, medvetet eller omedvetet. Men utöver detta handlar filmen även om andra mänskliga relationer, tangerar nåt slags grupptrycksdilemma bland annat. Det är som sagt komplext, jag kan inte bena ut intrycken riktigt. Åtminstone inte ännu. Stilfulla statiska kameror och förträfflig naturalism i skådespelet både hos de etablerade skådespelarna och hos amatörerna, gör filmen till ett väldigt gott hantverk även utöver innehållet.
Habilt hantverk men får samtidigt intrycket av att Seidl trodde att ämnet i sig skulle vara tillräckligt starkt och att han inte behövde tänka vidare, utveckla storyn osv. Det börjar bra men budskapet (eller vad man nu vill kalla det) etableras snabbt och sen blir det väldigt mycket upprepning. Hade förväntat mig mer.
Ojojoj, min första Seidl-film. Oerhört deppigt, men oerhört bra. Lär knarka hans övriga filmer inom kort.
Det är vääldigt synd om människorna...
En väldigt modig film på många plan, inte minst skådespelarmässigt där Margarethe Tiesel är smått fantastisk i huvudrollen. Men också innehållsmässigt givetvis, jag är väldigt svag för filmer som vågar gå dit andra filmer inte vågar gå, sådana filmer blir intressanta även när de misslyckas, men den här misslyckas verkligen inte. De österrikiska tanterna får agera Djävulen i första hand, men filmen är väldigt mycket mer komplex än så som tur är. De blir aldrig fråntagna sin mänsklighet, och det vilar egentligen en djup tragik över allting vi får beskåda. Jag finner det dessutom intressant att man skildrar hur människor har en tendens att ta fram det sämsta ur varandra. Utan sina väninnor närvarande så är huvudpersonen mest av allt en människa som bara vill bli älskad och bekräftad, men när hon är tillsammans med sina väninnor förvandlas hon till en känslokall och respektlös kolonialtant. Hon går också igenom en förändring som är intressant. Det finns mycket här helt enkelt, och även om det knappast är en film som är kul att se, så satt jag som klistrad hela vägen. Betygsfyran är helt given
Jag var inte beredd på hur jobbig den här filmen skulle vara. Definitivt sevärd.
En smärtsam och provokativ bild av människans drifter, gjord både med allvar och komik, fast skrattet fastnade många gånger i halsen och man blev istället beklämd. Jag funderade på vem utnyttjar egentligen vem?Det var det som gjorde filmen så bra,för man kan egentligen inte döma någon mer än någon annan, bara inte tycka om. Underbara miljöbilder och bilden av Teresas ryggtavla har fastnat på min näthinna.
