BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
A Tree of Palme
I en ogästvänlig värld där igelliknande varelser härjar i öknen, där enorma fiskar och maneter glider genom luften och där gigantiska träd lever på minnen från forna civilisationer, gräver en gammal man efter en speciell sorts sav vars existens han mer och mer tvivlar på. Hos honom finns Palme, en levande docka som en gång tog hand om hans sjukliga hustru, men som nu mer eller mindre gått sönder av sorg. En främling dyker upp, döende och tätt följd av sina fiender, överlämnar en mystisk kapsel åt Palme och ber honom leverera den i hennes ställe. Dockan, fortfarande (själsligt) trasig, börjar sin resa, men återupptäcker mer och mer av sig själv på vägen.
Originaltitel | Parumu no Ki |
Regissör | Takashi Nakamura |
Manus | Takashi Nakamura |
Genre | 2000-tal, Äventyr, Animerad, Drama, Science Fiction, Fantasy, Romantik |
Skådespelare | Akiko Hiramatsu (röst), Megumi Toyoguchi (röst), Daisuke Sakaguchi (röst), Yurika Hino (röst), Kappei Yamaguchi (röst), Motomu Kiyokawa (röst) |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 25 |
Filmnummer | 49284 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
ganska tråkig och långsam
Snygg, episk och en bra historia men något trög och med ett antal dramatiska ögonblick för många.
Känns som en blandning av mycket man har sett tidigare men den visade sig vara rätt mysig iaf. Slutet kändes dock lite stressat och det kändes som en hel del av handlingen utelämnades. Man hade troligen tänkt filma det men det slopades pga att få ner speltiden? Den var tillräckligt lång (130 min) som den var känns det som...
stark fyra. kanske sätter en femma efter omtitt.
Världen påminner om Miyazakis Kaze no tani no Naushika, men tonen är mycket mörkare och djupet är större i denna lite annorlunda korsning av Pinocchio och dyster fantasy. Stämningsfull och tänkvärd, och vackert för både ögon och öron är det också. Allra bäst är filmen medan Palme fortfarande inte är särskilt "levande" och mest dras med (ett tag luktade det femma), men den fortsätter vara riktigt bra fram till sista tredjedelen ungefär, då den tyvärr faller in i nån sorts standardfåra av filmer i genren - förutsägbarheten växer enormt och stämningen störs av klichéer och lite klumpigt berättande (jämfört med resten av filmen). Slutkonflikten och särskilt upplösningen känns en smula framtvingad. Som helhet är det ändå en mycket bra film, väl i klass med det mesta Ghibli spottat ur sig, och det är synd och skam att den inte fått större internationell uppmärksamhet.