BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Passage

Lia reser från en liten georgisk by till Istanbul i hopp om att rädda sin systerson, en ung transkvinna, från ett liv i prostitution. Den gamla kvinnans väg korsas av två andra personer som även de försöker rädda någon de älskar.
Originaltitel | Crossing |
Regissör | Levan Akin |
Manus | Levan Akin |
Genre | Drama |
Skådespelare | Mzia Arabuli, Deniz Dumanli, Lucas Kankava, Nino Karchava, Levan Bochorishvili |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 81 |
Filmnummer | 147567 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Kompetent men också en film som jag kommer att glömma bort ganska snabbt. Kul att se lite av Istanbuls baksida men den här typen av socialrealism är nog egentligen inte min genre, då krävs det lite mer av karaktärer och dialog än vad jag fick här för att det ska sticka ut från mängden. En ganska stark 2a ändå.
Måste bara börja med att berömma Mzia Arabuli som spelar den något buttra men samtidigt underbara Lia, hon ger sig ut på en resa med för henne okänd kille. Just det temat finns det många filmer om, det slutar nog aldrig att fascinera mig och görs det så här bra är det underbart att se. Två så olika människor med olika syften som på ett vis utnyttjar varandra och då också medvetet tillåter det. Allt känns så mycket medmänsklighet, för ett tag trodde jag att man föll i den vanliga fällan, men se det klarade man finurligt och något förvirrande. Det här följde med mig länge efteråt.
Vilken fanatiskas film. Var länge sedan jag såg en en sån här bra film. Bra skådespelare och bra tempo! En stark 5:a i betyg!!!
Jösses vilken seg film
Lite rörig, särskilt om man inte är insatt. Tycker att enskilda scener fungerar bättre än helheten. En svag trea.
Svensk film har i ett par år nu varit bäst när den handlar så lite om Sverige som möjligt. Passage är ännu ett exempel. Fängslande film med bra samspel mellan huvudpersonerna, stämningsfullt storstadsmyller och massvis med närvaro och snygg uppbyggnad i storyn. Finns väl ett par passager (ha!) där de ska bli osams och sådant som mest känns inlagt för att göra filmen längre, och slutet är inte helt hundra, men det är ändå petitesser i helheten. Överlägset den bästa svenska filmen jag sett i år och jag hoppas på guldregn på Guldbagge-galan. Att se denna efter katastrofala Hypnosen som är nominerad i ungefär lika många kategorier är som dag och natt.