BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Pat Garrett och Billy the Kid
Året är 1881 i New Mexico. Pat Garrett, tidigare följeslagare och vän till den laglöse Billy the Kid, har blivit sheriff. Trots gammal vänskap så leder Pat uppbådet som skall fånga Billy the Kid och jakten avslutas på Fort Sumner.

Originaltitel | Pat Garrett & Billy the Kid |
Alternativ titel | Pat Garrett and Billy the Kid |
Regissör | Sam Peckinpah |
Manus | Rudy Wurlitzer |
Genre | Western, 70-tal |
Skådespelare | James Coburn, Jason Robards, Kris Kristofferson, Bob Dylan, Harry Dean Stanton, Slim Pickens, Luke Askew, Gene Evans, Emilio Fernández, Elisha Cook Jr, Jack Elam, Rutanya Alda, Elizabeth Dupeyrón, Richard Jaeckel, Chill Wills, Barry Sullivan, Paul Fix |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 698 |
Filmnummer | 5320 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Saknar riktning.
Jag har lite svårt för dom här western-filmerna ifrån 70-talet, stämningen och atmosfären tilltalar mig inte riktigt. Sen fascineras jag av hur vanligt det är med våld mot kvinnor, ofta nakna, i hyllade filmer ifrån den här tiden. Det är rätt märkligt. Den tuffa anti-hjälten eller nått är liksom en problematisk grej känner jag.
Att låta Dylan få en roll var kanske ingen bra idé, men det går i alla fall att stå ut med. Desto värre att låta honom yla sig igenom hela filmen - det är inte roligt någonstans. Dessutom funkar hans skitkassa musik uselt som soundtrack. Men i övrigt är det en rätt så schyst film i ett sävligt tempo. Folk dör till höger och vänster, utan att man alltid förstår varför. Coburn gör ett kanonjobb, och den övergripande stämningen är solig men mörk. (7-/15)
Manliga, skitiga män skjuter varandra för just ingen anledning alls. Mystisk och långtråkig film som försöker ge Billy The Kid någon slags mening i det meningslösa. Orsaken till Bob Dylans (och hans rollfigurs) medverkan är väldigt oklar.
Svag fyra.
Melankolisk och stämningsfull Western med fantastisk musik. Men Bob Dylan är verkligen en bedrövlig skådis.
[rek. 3] 1988 ÅRS DIRECTOR'S CUT Min åsikt är att denna westernfilm, som tycks generera oerhört skilda åsikter, är en riktig filmjuvel. Coburn och Kristofferson passar riktigt bra i sina roller och jag gillar faktiskt även Dylans märkliga karaktär, som jag uppfattar som avsiktligt konstig. Scenografi, musik och actionsekvenser är lysande!! Jag gillar denna skarpt och har tänkt att även se 2005 års nyklippta version. Misstänker att jag får ge den ett separat betyg. Denna version är dock en mycket bra westernfilm!! 4.
Ganska intetsägande story som jag inte blev riktigt klok på vad den ville vara egentligen. Känns som något försvann på vägen här, läste att Peckinpah söp sig igenom filmandet, vilket kan vara en förklaring. Höjdpunkten är när Dylan är Dylan som läser högt från konservburksetiketter: "beans", "spinach beans", "beans".
Den okrönte konungen av slow motion Sam Peckinpah simmar i tryggt vatten när han regisserar western filmer. Här har han hjälp av välspelande Coburn och Kristoffersson. Dessutom gästar Bob Dylan med en skådespelarinsats som inte kom i närheten av de musikaliska inslagen han dessutom bidrog med. Personligen fann jag tempot behagligt och tycker det passar genren väl. Inte Peckinpahs bästa men en svag fyra tycker jag ändå han gjort sig förtjänt.
Kul att äntligen sett denna filmen som ändå spelat en så stor roll i Bob Dylans karriär (i och med Knocking on Heavens door). Men som så många skriver så var filmen otroligt långsam, Dylans karaktär kändes onödig och hans egna insats kändes sådär.