BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Petra von Kants bittra tårar
Instängd i sin ateljé som osar kvalmigt av dekadent 20-tal framlever modeskaparen Petra von Kant sitt liv i bitterhet och leda. Ensam sedan man och dotter skrämts iväg har hon bara sin hunsade sekreterare att attackera med sin vassa tunga som skär i stål. När kärleken återigen gör sidensvept entré i hennes liv gestaltas den av den avsevärt yngre Karin. Lite vulgär men mycket tilldragande. Kärleken slår till som ett virus. Petra blir som besatt. Förryckt.

Originaltitel | Die bitteren Tränen der Petra von Kant |
Alternativ titel | The Bitter Tears of Petra von Kant |
Regissör | Rainer Werner Fassbinder |
Manus | Rainer Werner Fassbinder |
Genre | Drama, 70-tal |
Skådespelare | Margit Carstensen, Hanna Schygulla, Katrin Schaake, Eva Mattes, Gisela Fackeldey, Irm Hermann |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 710 |
Filmnummer | 4439 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fascinerande att se tyskor som föddes under Andra Världskriget. Tror det bidrar till rörelse mönstret, konsten, stilen samt det förföriska, men antingen gillar man det eller tycker man det är tråkigt, beror på humöret.
Ytterligare ett välgjort kammarspel av Rainer Werner Fassbinder. Trots den klaustrofobiska miljön känns det däremot aldrig instängt på grund av Fassbinders användning av innovativa och växlande kameravinklar. Fokuset ligger på Petra von Kant (Margit Carstensen) och hennes stormiga romans med den yngre Karin Thimm (Hanna Schygulla). Centralt för handlingen är också Petras relation med hennes kraftigt underkuvade assistent Marlene (Irm Hermann). Fassbinder är en mästare på att skapa unika filmer med ett poetiskt flöde som nästan känns drömlika. Karaktärerna är ofta relativt extrema men de passar alltid in i den specifika filmens värld.
Balanserar mellan trea och fyra, definitivt teatralisk, men också väldigt fint fotad. Tvärtemot Roswall så tycker jag att de två avslutande scenerna drog ned helhetsintrycket något, hade den slutat på det otroliga statiska motivet i scenen innan hade nog fyran varit solklar.
Märklig men fascinerande film. Fina färger, otroliga filmkompositioner och brinnande dialog. Det som jag minns starkast från filmen är när Petra utbrister "ljug för mig". Jag vet inte varför men det berörde mig. Petra von Kants tårar är utmanade för tittaren. Tempot är långsamt och den utspelar sig i en lägenhet utan några andra miljöbyten. Det märks att att detta från början är en teater men filmen fyller en funktion och Fassbinder bevisar att han med små medel kan beröra och vara intressant.
Fin teater, men inte lika bra film!
Fassbinder började som teaterregissör och det kan man se i detta fina drama, som är ett kammarspel med enbart kvinnor.
Den medelålders uttråkade klädskaparen Petra von Kant har få vänner och liten kontakt med dotter och mor. Sina ledsamma dagar bedriver hon i eller runt sin stora metallsäng i ateljén i Bremen. Det enda återkommande sällskapet är allt-i-allon Marlene som hunsas med ständiga order om att teckna kläderna, skriva brev, servera mat och drycker, svara i telefonen samt öppna dörren, helst samtidigt. Så får emellertid Petra ett uppdrag att presentera en vårkollektion, och strax efter får hon besök av sin enda vän baronessan, som har med sig en ung och vacker kvinna.
Utmärkt skådespeleri av Fassbinders vanliga skådespelargrupp, inte minst Margit Carstensen som Petra von Kant och Hanna Schygulla som den unga kvinnan. Fotot och scenografin är som vanligt intressanta, men begränsningen till en ateljé passar bättre för teater än film. Jag saknar bilder från andra miljöer och framför allt lite utomhusmiljöer. Vissa sekvenser blir onödigt långa. Denna film når inte upp till variationen i bilder och handling i "Maria Brauns äktenskap".
Betyg: 3½
Tycker Fassbinders väldigt teatraliska stil inte riktigt gör sig till rätta i detta pratdrama. Verkligen ett verk för teatern men tycker alla stora orimliga känslor gör sig farsartade. Men kompositionsmässigt än väldigt snygg film på små medel, men uppskattar mer fassbinders mer subtilt excentriska karakäterer.
[rek. 4] Man märker att detta i grunden är ett verk för scenen! Fantastiska skådisar och fin dialog. Men Fassbinders bildkompositioner och sätt att ge scenerna liv med subtila rörelser och positioner. Gillar även art deco-dekoren och kostymer samt färger. Mycket bra!!! 4+
Min första Fassbinder och jag blev väl varken tagen med storm eller bortskrämd. Den har onekligen en egen stil och mycket personlighet. Den behandlar också intressanta teman och bjuder på bra skådespeleri och en del bra dialog, men även om jag aldrig blev direkt uttråkad, så känner jag att den håller mig på en viss distans, och den lämnade inga större bestående intryck efter sig. Det teaterliknande upplägget är möjligen anledningen till att det här inte riktigt passar mig. Men en trea är den iaf värd
Slutet räddade den från en etta. Väldigt vad tråkig den var, visserligen intressanta bildkompositioner bitvis, men tråkiga färger.
Filmen är tålamodsprövande men samtidigt så fascinerande och snygg att man fångas i dess märkliga rytm. Vet inte om det är en film som jag egentligen gillar men den etsar sig fast i all sin tragikomik.