BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
Pojkarna
Tre tonårsflickor får ett nytt perspektiv på gymnasietillvaron när de på ett mystiskt sätt transformeras till pojkar.

Originaltitel | Pojkarna |
Alternativ titel | Girls Lost |
Regissör | Alexandra-Therese Keining |
Manus | Alexandra-Therese Keining |
Genre | Drama, Fantasy, 2010-tal |
Skådespelare | Tuva Jagell, Emrik Öhlander, Louise Nyvall, Wilma Holmén, Alexander Gustavsson, Vilgot Ostwald Vesterlund, Mandus Berg, Adam Dahlgren, Filip Vester, Anette Nääs, Olle Wirenhed, Lars Väringer, Josefin Neldén, Malin Eriksson, Simon Settergren |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 157 |
Filmnummer | 118445 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Lagom konstig film som jag inte förstod mycket på! Förstod filmen väl men så skum att jag inte förstod varför det skulle vara så!
Alltså fy fan för den här vidriga filmen och den ännu vidrigare boken. Verkligen!! Håller med Nalleman: Ren och skär PK-dynga! Full med klichéer! Ett bottennapp! Jag vill sätta - 10 i betyg. Den här filmen förtjänar inte att leva!!!
En filmisk lek med könsroller men med en allvarlig underton. Jag gillade det här. Bra musik också och snygg och stark avslutningsscen. Betyget blir en stark 3;a, dvs 3+
Det finns mycket att tycka om men den är också väldigt ojämn, tex dialogen är bitvis under all kritik.
Ren och skär PK-dynga! Full med klichéer! Ett bottennapp!
Den lågmälda berättarstilen, stylingen, musiken och budskapet gillar jag skarpt. Det är nyskapande på den svenska filmhimlen. Påminner mig lite om filmen Standing Up. Tyvärr mycket upprepningar och en irriterande upplösning. Även svårt att höra vad som sägs emellanåt. Hoppas att det kommer fler såna här filmer i Sverige, men utan bristerna.
Vissa saker imponerade stort, som att de hittat och styleat skådespelare som matchar varandra oerhört väl i utseende, i alla fall för Kim och Bella, tjejernas sprudlande glädje över att kunna pröva andra identiteter, och den trevande kärlekshistorien med Tony.
Men det största problemet är att det är högst oklart när filmen utspelar sig. Inte en mobil i sikte, och dialog och scener som avslöjar att manusförfattaren själv var ung på 80-talet, men samtidigt ser omvärlden ut som nutid med bilar och laptops och prylar och kläder från nu. Vad fan hände där?
Oväntat välproducerat med snyggt foto här och där och med ett genomtänkt soundtrack. En av de mer intressanta filmerna på tonårs-identitetssökande-tematiken. Däremot blir det ju rätt påtagligt att man som 36-åring inte är målgruppen direkt och det är klart att jag nog hade uppskattat det mer för 20 år sedan än jag kan göra idag.
Tyvärr väldigt dålig filmatisering av en annars bra och viktig bok.
Jag betvivlar inte att den Augustprisade boken kan vara bra, men överföringen till film har inte blivit lyckad alls. "Den bästa ungdomsskildringen sedan Fucking Åmål" tycker Svenska Dagbladet i en helt obegripligt hyllande recension och delar ut full pott i betyg. Har vi sett samma film? Pojkarna är högst medelmåttig och kommer snart att vara glömd. Kvalitetsmässigt skiljer det ungefär en ocean mellan den och Lukas Moodyssons svenska filmklassiker.