Porträtt av en kvinna i brand

Vackert, sensuellt och välspelat. Härligt befriat från smetiga känslopjunkstråkar. Det gör att de två musikstycken som förekommer verkligen sticker ut.

Skönt ändå för den kulturella klassen att få sina nöjen utskrivna i versaler. Övre medelklassens diskreta charm.

Det är väl det intima skådespeleriet som gör filmen. Lite läskigt med en film (nästan) helt utan musik. Vackert.

vacker men för långsam och lite pretentiös

call me by your fire får en 4a av mig. fotot var vackert men inte jättespännande. förutom då det uppenbara. slutet var väldigt fint. bra skådespel

Man ska vara bra konservativ för att bli upphetsad av detta.

Så snyggt filmat, rent och avskalat. Jag blev helt hänförd av interiören, , kläderna, naturen, men mest av själva utförandet, blickar, subtila gester, det är så bra agerat. Vänskap och kärlek så vackert och också sorgligt berättat, men sorgen tog inte över, utan det vackra bestod och slutscenen var magnifik.

Porträttmåleri och förbjuden åtrå. Där har ni hela plotten. Det räcker väldigt långt verkar många tycka. Jag är inte riktigt lika säker. Filmen har en viss spännande attraktion inbyggd men något annat blir det aldrig. Plus för snygga både interiörer och exteriörer. Betyget blir en 3;a

En berättelse om hur Marianne (Noémie Merlant) genomför sitt uppdrag att på duk porträttera Héloïse (Adèle Haenel). Héloïse vägrar att sitta modell detta av skäl som hör en annan tid till. Men detta utspelar sig på 1700-talet. Miljön är Bretagne, Frankrike och där i ett stort hus invid havet. Huset som ligger ensligt är kusligt tyst och näst intill omöblerad. En perfekt miljö för denna film som i sig själv är ett större konstverk än porträttet som målas. Eld, vatten, klippstup, sand och vind är fond för subtila sinnesintryck när en oväntad kärlek växer fram. Den knappt märkbara ljudbilden med knastret från eldstaden, vindens sus, vågors skvalp och stämsång på stranden öppnar även det sinnet. Överdådig regi och manus av franska Céline Sciamma.

Var det inte den bästa film du någonsin sett? Se den igen. Har du fortfarande invändningar? Se den igen. Det här är nämligen helt sanslöst jävla briljant på precis alla plan. Så snyggt så det svider, fantastisk musikläggning (slutscenen!) samt karaktärer och en handling som verkligen ÄR av denna värld. Kärlek! Motgång! Sex! Strukturer! Genus! Klass! Konst! Den manliga blicken fundamentalt dekonstruerad utan minsta ansträngning. Se den! Se den igen!