BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Prinsessa på vift
Under ett pampigt statsbesök i Rom smiter den vackra prinsessan Ann ut för att slippa undan alla plikter. Hon möter då journalisten Joe som ser möjligheten att sätta tänderna i ett riktigt scoop.
Originaltitel | Roman Holiday |
Regissör | William Wyler |
Manus | Ian McLellan Hunter, John Dighton, Dalton Trumbo |
Genre | Romantik, Komedi, 50-tal |
Skådespelare | Gregory Peck, Audrey Hepburn, Eddie Albert, Hartley Power, Harcourt Williams, Margaret Rawlings, Tullio Carminati, Paolo Carlini, Claudio Ermelli, Paola Borboni |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 1680 |
Filmnummer | 4564 |
Recensioner
William Wyler är för oss många mest känd för episka filmen Ben Hur som kom 1959 men han gav oss också den oförglömliga klassikern Prinsessa på vift med Audrey Hepburn i sin första stora roll... Läs mer »
Kommentarer
En fin klassiker där det svartvita fotot lyfter fram Roms vackra miljöer. Och Hepburn strålar som en stjärna, man förstår verkligen att hon slog igenom med den här rollen och Oscarn känns välförtjänt. Peck och Albert är också bra men det här är Hepburns show och det är härligt att bara luta sig tillbaka och se en tidig romcom som faktiskt fungerar. Skönt att Peck inte känns speciellt slemmig utan verkar vara en hyfsat redig karl ändå, det gör det lättare att hålla på paret trots att de kommer från så pass olika världar att man tänker att det långsiktigt vore osannolikt för dem att lyckas. Storyn generellt påminner ju en del om Aladdin faktiskt och det kan aldrig vara dåligt. En stark 3a.
Uppfattades säkert som lite annorlunda och kontroversiell när den kom. Gillar verkligen fotot, men samtidigt är det mycket som är för fånigt.
Ovanligt bra romantisk komedi. Står också för en era med andra ideal, så som all lättare underhållning tenderar att representera sin tid snarare än mer allvarligt syftad konst, och här får man ibland vissa obehagskänslor av det trots att det inte är så problematiska representationer som det väl kunde varit i en film från 1953.
Alltså, dom delar ju inte en enda uppriktig stund. Känslan är mest halvgubbe ljuger och manipulerar oerfaren tjej för att få hångla upp henne. Känns mest lite smutsigt. Därtill är det fruktansvärt tråkigt. Audrey Hepburns förmedlade rena glädje är det enda bra i hela filmen.
Är det inte så att filmer var charmigare förr? Eller kanske snarare, att filmer från förr blivit charmigare än dagens? I vilket fall är det här en störtcharmig rulle som en myser riktigt bra till.
En klassiker som inte fall mig i smaken. Finns ett par obehagligt roliga scener men utöver det var jag måttligt road. Stark tvåa.
De skulle inte komma undan med att släppa sådant här trams i dag, men i svartvitt med Audrey Hepburn och Gregory Peck blir det charmigt.
Jag hade ganska höga förväntningar på denna filmen och det är alltid dumt. Visst är det en charmig film med två magnetiska skådespelarstjärnor men ändå känner jag mig något besviken pga högt ställda krav. Kanske är det hela lite väl lättsamt. Som kuriosa kan jag nämna att Gregory Peck hänger som stort porträtt på ena sidan av min TV (på andra sidan hänger Corinne Marchand från Cléo 5 till 7) Betyget blir hursomhelst en 4;a
Denne var tidlig ute med mye bra. Ikke masse strunt i slutten. Audrey bra og søt. Peck bra og stilig.
Charmig men jag hade förväntat mig en bättre film. Audrey Hepburn är bra men jag tycker inte riktigt Gregory Peck passar i en sådan här roll.