BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Private Collections
Tre berättelser. En ensam seglare faller från sin båt och flyter i land på en tropisk ö. Samtidigt som mannen söker efter hjälp så hittas han av en naken kvinna som är lekfull och kompatibel. Han bestämmer sig för att radera hans tecken på nöd och stanna kvar på ön. Vad väntar mannen? Den andra berättelsen handlar om en tonåring som söker efter ett rim han minns från "nursery". Hans resa tar honom genom drömmar, sexuella uppvaknanden och oidipal fantasi. Den tredje berättelsen utspelas i slutet av 1800-talets Paris där en rik man hyr en prostituerad för natten. Hon är också kabaré-artist och tar honom till sitt rum. Han fruktar att han är på väg att bli rånad. Vad är hennes hemlighet?
| Originaltitel | Collections privées |
| Alternativ titel | Privata samlingar |
| Regissör | Walerian Borowczyk, Just Jaeckin, Shuji Terayama |
| Manus | Walerian Borowczyk, Guy de Maupassant, Kyoka Izumi, Rio Kishida, Jean-Michel Ribes, Shuji Terayama |
| Genre | Drama, Fantasy, 70-tal |
| Skådespelare | Roland Blanche, Marie-Catherine Conti, Marpessa Dawn, Laura Gemser, Juzo Itami, Yves-Marie Maurin, Hiroshi Mikami, Keiko Niitaka, Takeshi Wakamatsu, Hiromi Kawai, Hedwige De Mouroux, Marpessa Djian, Catherine Gandois |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 21 |
| Filmnummer | 91940 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Musiken i de två första episoderna är kul, och det visuella är överlag ok. Innehållsmässigt så är det ojämnt, och långt ifrån upphetsande.
Borowczyk spräcker det som var på väg att bli en mycket fet triss i snusk-kitsch. Allt börjar med Jaeckins vita man på den exotiska ön. Vattenfall, stränder, solnedgångar och barbröstade kvinnor: Hej på dig, Hötorget! Fast varför klaga när en av kvinnorna heter Laura. Sedan är det dags för Terayama. Japansk mystik och symbolik, snygga färger och märkliga sedvänjor, bollar och andar, allt förpackat lite lagom artyfarty. Lite pretentiös tribaltatuering kring det hela - västerlänningar köper sånt med hull och hår. Fast varför klaga när det bitvis är jävligt snyggt. Sedan får Borowczyk avsluta allt. Rätt så tråkig film men med skitbra peripeti. Jag hade nog hellre sett en nittiominutersversion av segment tre, än Private Collections i sin nuvarande form. Fast detta förutsätter givetvis att Laura Gemser får springa omkring på en öde ö, åtminstone lite grand. (5/15)
Terayamas del (Grass Labyrinth) är briljant, men förstörs av den förklarande franska berättarrösten. Man bör istället se den fristående versionen. Resten av filmen (framför allt Jaeckins patetiska del) är inget att ha.
