BETYG
3.7
av 5
Rädda menige Ryan
1998
USA
170min
IMDb
6 juni 1944. Dagen D. De allierade sätter in den största invasionen i den militära historien. En liten grupp soldater får ett uppdrag: att hämta hem menige James Ryan. Kapten John Miller och hans manskap riskerar livet för att rädda en enskild person, och allt efter som uppdraget blir mer och mer riskfyllt, börjar de ifrågasätta motiven.
| Originaltitel |
Saving Private Ryan |
| Regissör |
Steven Spielberg |
| Manus |
Robert Rodat |
| Genre |
Drama, Action, Krig, 90-tal |
| Skådespelare |
Tom Hanks, Matt Damon, Jeremy Davies, Barry Pepper, Vin Diesel, Giovanni Ribisi, Edward Burns, Tom Sizemore, Ted Danson, Harve Presnell, Leland Orser, Adam Goldberg, Dennis Farina, Nathan Fillion, Paul Giamatti, Bryan Cranston, Max Martini, Dylan Bruno, Demetri Goritsas, Ian Porter |
| Betygsätt |
Logga in eller bli medlem för att rösta
|
| Betygsantal |
26607 |
| Filmnummer |
304 |
Recensioner
Jag hade hört mycket om den första halvtimmen av Saving Private Ryan, när amerikanska soldater stormar Normandie på Dagen D. Veteraner chockades, började gråta och fick eskorteras ut ur biosalon... Läs mer »
Historien är sedd genom en grupp amerikanska soldaters ögon och börjar med D-dagen när männen ger sig ut på ett farligt specialuppdrag. Kapten John Miller måste föra sina män bakom fiendens l... Läs mer »
Jag har alltid varit svag för Steven Spielbergs filmer. Ända sen jag som liten såg Jurassic Park, som lämnade ett stort intryck på mig, har jag varit beroende av hans verk. Strax efteråt så... Läs mer »
6 juni 1944. Dagen D. De allierade sätter in den största invasionen i den militära historien samtidigt som hela Europa håller andan. Men samtidigt som enorma massor stormar in över stränderna, f... Läs mer »
Saving Private Ryan är Steven Spielbergs personliga uppföljare till Schindlers List. Han kände efter den filmen att han inte var riktigt klar med det ämne han tog upp och ringde bästa vänne Tom ... Läs mer »
Rädda menige Ryan börjar med invasionen av Normandie i andra världskrigets slutskede.
De första 20 minuterna visar med obeskrivlig realism hur trupperna landsätts och kämpar sig fram på strande... Läs mer »
Kommentarer
När jag såg den i mina yngre år så gillade jag inte den. Krigscenerna var väll de enda jag gillade då. N när jag sett om den så måste jag säga att detta är ett mästerverk. Finns nog ingen krigsfilm så givit så mycket ångest och som att man var närvarande som öppningsscenen. Spielberg vet verkligen hur man ska trollbinda en publik trots att de man ser på skärmen är en hemsk verklighet.
Mästerverk!
Spielberg är en framförallt en sagoberättare, och det märks även i hans tyngre filmer, som denna och Schindler's List; nusik som SKRIKER ut vad man bör känna, storyn bildar ett tillrättalagt nät av prydligt ihopknutna trådar, och gråzonerna är få och små. Dessutom, och nästan lika utpräglat, är han en filmteknisk mästare, vilket inte minst denna film är ett fantastiskt exempel på; foto, scenografi, ljud, och klippning är fenomenalt D-dags-scenen är fortfarande svårtoppad, och slutstriden spelar i samma ligga. Och om man till detta lägger att jag generellt har svårt att riktigt engagera mig i krigsfilm, så blir slutresultatet en svårbedömd film; att dess, i mitt tycke, subjektivt, bästa scen egentligen inte är mycket mer än en monolog framförd av Damon säger väl en hel del om att det här inte är min film. Men dess tekniska stordåd omöjliggör egentligen mindre än en fyra. Och det faktum att jag har svårt att egentligen hitta någon amerikanism gör att det faktiskt känns som ett rimligt betyg.
Också en bra krigsfilm,,,
Om Spielbergs Saving Private Ryan (1997) kan man såklart anmärka på "amerikanismen," men det är också egentligen det enda man kan anmärka på. Det finns små självkritiska moment, som när fotsoldater i krigets hetta vill hämnas på fiendefotsoldater, och två tre andra incidenter av liknande art. Dessa funkar mest som ursäktande undantag, och genomsyrar inte helheten. Detta är fullt rimliga invändningar. Som jag skriver under på. I övrigt finns ingenting att invända mot. Ingenting. Tvärtom är det ett exempel på tekniskt avancemang inom filmkonsten. På en personlig nivå är det mest soundtracket som irriterar något. I stunder av förödelse och död, som kräver tystnad, lyfter ett mjukt musikstycke åskådaren från att drabbas. Så, i slutändan vill jag sänka filmen för sin ideologiska inramning men kan inte sänka tillräckligt gentemot allt det andra; manus, regi, skådespel, scenografi, foto, och så vidare. På en femgradig skala kan jag inte undvika toppbetyg, även om det är något svagt.
Måste bli en femma även om det finns minusposter. Vid landstigningen i början syns inga andra båtar än de som vi tittare följer. I själva verket var havet fyllt av olika sorters fartyg. En retfull miss.
Dessutom dippar tempot i filmens mitt. Men början och slutet räddar femman. Särskilt den ångestfyllda upptakten till slutstriden grep tag i mig. Stark krigsfilm, en av de bästa.
Otroligt bra krigsscener, det är nog det bästa jag sett i den här genren. Historien med det här högt prioriterade sökandet efter Ryan är lite väl fånigt men det gör inget för det här va bra.
Inledningen av filmen är mästerlig, så synd att det som följer efter den inte är något annat än en tramsig flaggviftare.
Det skapas ju en hatkärlek. Spielberg är oerhört sentimental och det är sällan man bjuds på särskilt många överraskningar i mån av vare sig intrig eller karaktärsutveckling (med möjligt undantag för krypskytten). Dock är det en ikonisk produktion som mer eller mindre profilerar just hur en Hollywoodfilm ska vara enligt den rådande kulturen. Spielberg lyckas få tittaren att tappa tidsuppfattningen med sina spännande (trots oftast förutsägbara) iscensättningar och det magnifika fotot, där korta slutartider lyser med sin närvaro, skapar en filmupplevelse utöver det normala. Fast det är sannerligen en film där kvalitén på återgivningen av ljud och bild spelar en stor roll i verkets avtryck, vilket inte nödvändigtvis tyder på en kvalitativ film men väl en funktionell sådan.
Veldig bra lagd. Troverdig.
Meningslös story berättad på ett totalt innehållslöst sätt. Fotot är det tramsigaste jag någonsin sett i en amerikansk mastodontfilm. Barry Pepper gör kanske 90-talets sämsta skådisinsats alla kategorier. Behöver återhämta mig med Paths of Glory för att förstå att en kan skildra krig med hjärta på film!!!
