Rambo III

I det tredje äventyret Rambo är inte lika fånigt som den förra filmen, men det betyder inte att den är bättre för det. Har tillräckligt med explosioner och skjutande för att hålla intresset uppe, men när röken lagt sig är den fortfarande en lika förutsägbar actionfilm som så många av sitt like. Sylvester Stallone är mer uppumpad och långhårigare än någonsin och Richard Crenna (som har fått en större roll) gör bra ifrån sig. Det samma gäller även franske Marc de Jonge som är en utmärkt skurk, men ibland blir det bara för mycket; dess manus har en tendens att bli dummare än vanligt nödvändigt. Russell Mulcahy ("Highlander", 1986) började regissera, och även om ett par av hans scener figurerar i den färdiga filmen, avskedade han tidigt I produktionen och ersattes av den tämligen oprövade Peter MacDonald.

Kurtwood Smith är ju en stenhård stone face kung typ som en arg advokat eller bankman. Men annars en standard action rulle och det ihop klippta stressiga slutet är inte bättre. Och sen är denna som 2:an en farlig krigshetsar rulle som nog får en hel del världs ledare om det så är den demokratiska eller den diktatoriska samt även en vis typ av vanligt folk att tro att det funkar så här. Där en springer rakt in i elden med pilbåge , kniv samt K-pist och vips så är problemet löst på 24 timmar… Tyvärr så är verklighetens ilska eller krigsproblem inte så enkla att lösa, men tyvärr finns det de som tror så, speciellt om personen aldrig krigat själv eller vet vad kärnvapen är för något. Farligt!

En fantasilös uppföljare i Rambo serien. Handlingen är extremt enkel och trist. Överste Trautman (Richard Crenna) har blivit kidnappad och det är upp till John Rambo att rädda honom. Bortser man från den generiska handlingen har filmen ett högt tempo och mycket action. Särskilt underhållande är actionfinalen och att Rambo lyckas göra ”fuck em” till ett minnesvärt citat. Något hjärta eller karaktärsutveckling för John Rambo har filmen däremot inte.

Action som genre är död. CGI tog bort all spänning och modern action saknar närvaro. Återbesökte Rambo III som en del i att låta sonen uppleva filmer jag själv växte upp med. Absolut att storyn är trams och allt det där men det är också inte varför man år 2022 väljer att se filmen, tvivlar på att det var anledningen 1988. Men det man är här för levererar filmen rejält utav. Barbröstat skjutande till bakgrunder av brinnande bensinmoln. Såhär i en era då CGI används till den grad att skådespelarna knappt behöver kliva ur sängen är det otroligt glädjande att se Stallone hänga från sidan av en häst i slow motion. Närvaron och intensiteten i scenerna får en att engagera sig trots att filmen är tämligen hjärndöd. Har tidigare haft den på en 2’a men numera upp ett snäpp. Allt var kanske inte bättre förr men nog banne mig var action-genren av den äldre skolan det!

Tyvärr men det här håller inte. Det enda intressanta med filmen är att då filmen gjordes var kommunisterna den stora fienden, mujaheddin sågs som kompisar. Idag är läget lite annorlunda. Rambos hår får godkänt, tänk att ha ett sådan frisyr, vore inte dumt.

En story som berör och bra action.

Det är ju naturligtvis dåligt men fan om det inte är rätt härligt ändå, idiotisk handling och en massa explosioner.

Det är Rambo, så det är ju per automatik bra. Men i förhållande till de andra filmerna något begränsad i sitt utförande.

Det här var ganska mycket en standardrulle från 80-talet. Filmmässigt var det ganska kasst men om man förväntar sig mer än så här av en film som Rambo III är man nog lite dum i huvudet trots allt. Det är ju aktivt dåligt, men det saknas charm och det känns lite autopilot över det här. Lite spännande att han hjälper talibanerna är det ju, men mest på papperet, i filmen pratar folk engelska och är ganska svartvita som karaktärer. Med tanke på att det var gamla Klåddan-kändisen Sheldon Lettich som skrivit manuset hade jag nog ändå försiktigt hoppats på lite mer snärtig dialog. En väldigt stabil 2a.

Klart dårligste filmen i serien.