BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Red Road
Jackie arbetar som övervakare på kontor och via stadens många övervakningskameror följer hon livet i skumraskkvarteren. En dag får hon syn på ett ansikte känt från hennes eget förflutna och hon påbörjar en uppgörelse som är mer privat än professionell.

Originaltitel | Red Road |
Regissör | Andrea Arnold |
Manus | Andrea Arnold |
Genre | Mysterium, Drama, Thriller, 2000-tal |
Skådespelare | Martin Compston, Tony Curran, Kate Dickie, Andrew Armour, Natalie Press |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 1135 |
Filmnummer | 43727 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Andrea Arnold (manus och regi) berättar sin historia om Jackie på ett intressant sätt. Under första halvan av filmen är det svårt att förstå vad som pågår och i vilken riktning det ska gå. Ett originellt och mycket driftigt sätt att bygga en historia och karaktärer på. Ungefär samtidigt som man börjar förstå vad man tittar på eskalerar dramatiken och anspänningen. Snart kommer även frågetecknen att rätas ut.
Skådespelarinsatserna är genomgående bra och det blir ju ofta så med bra regi. Huvudrollen Jackie som görs av Kate Dickie ska ha extra beröm.
Ingen mainstreamfilm det här, men en rejäl dos av hämnd och besatthet delas ut. Det är svårt att tro att det här är Arnolds långfilmsdebut, men det är det. En imponerande sådan. Jag har sett hennes uppföljare tidigare, så jag vet att detta inte heller var någon one-timer.
Intressant inledning som i längden övergår till en monoton och faktiskt ganska tråkig atmosfär. Dock är hantverk såväl som skådespelarinsatser tillräckligt bra för att lyfta upp filmen till ett hyfsat betyg. 3.
Red Road är en omskakande intensiv historia berättad med stor genuin känsla. Sorglig, men också varm och njutbar i sitt avskalade berättarsätt och mänskliga fokus. Andrea Arnold bjuder i sin långfilmsdebut helt enkelt på en liten pärla.
Fruktansvärt osmaklig.
Intensiv. Nästan thriller-påfrestande intensivt i vissa scener. Schysst foto och bra regisserat. Plus att den på ett intressant sätt berör både sorg och hämndkänslor och dessutom lyckas problematisera Storbritanniens övervakningsbesatthet från olika perspektiv. Jag antar att folk vänder sig emot att den i någon dimension lugnar sig en bit in i filmen, men om man går in med inställningen att man vill se en typiskt bra sån där stämningsfull grå rulle i typ Ken Loach-anda så får man snarare ett tillägg i form av spänningsmoment.
Såg den precis och det var en ren jävla plåga så att man nästan kokar och bara vill att den skulle ta slut! Sjukt trist, grått, seg, ointressant ja allt vad ni kan komma på för synonymer. Typ 30% förstod man inte ett skit vad dom sa för något, så det rekommenderas att verkligen kollas med text. Det typ samma sak i princip hela tiden. En kvinna som kollar på skärmar och söker något som man inte vet vad. Sjukt stördt personlighet också som urartar mot slutet. Plågsamma grova sexscener så verkligen inget ni ska se med familjen om verkligen vill ha ett sjukt obekvämt familjesituation. Förväntade mig något deep från filmen så att man fick en eftertanke om livet eller så efter filmen men just nu är jag bara irriterad. 1.2/10
Bra film! Lite långdraget blir det dock, vilket gör att den inte når upp till en fyra.
en slow burner men skickligt gjord och välfungerande.
Stämningsfullt o intressant till en början men det blir för långdraget.
Smutsig, hemsk och sympatisk.