BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Remake
Lisa är närmast besatt av att filma sitt eget liv och kameran följer med henne i alla tänkbara situationer. Hennes pojkvän Martin har vant sig vid hennes egenheter, men när deras relation går in i en kris under en resa till New York blir det snart ohållbart även för honom.
Originaltitel | Remake |
Regissör | Per Gavatin, Andreas Öhman |
Manus | Per Gavatin, Andreas Öhman |
Genre | Drama, 2010-tal |
Skådespelare | Lisa Henni, Martin Wallström, Lucas Hazlett |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 136 |
Filmnummer | 109723 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Började av en slump kolla på den på tv en kväll och drogs med omedelbart. Kändes väldigt äkta och jag kunde inte sluta titta. Karaktärerna var stundtals jävligt störande men det gjorde bara att den kändes ännu mer äkta.
Väldigt tät, mycket känsla. Kändes autentisk. Och sjukt oväntad handling! Jag är dock väldigt dålig på att förutse sånt, men ändå... :)
Vilken film! Hade hjärtklappning hela tiden!
Påminner mig om dokumentären Belleville baby i berättarstilen. Det är lite som att tjuvlyssna/tjuvkika på ett kärlekspar eller f.d. kärlekspar där personerna är väldigt olika varandra och inte verkar överens om nuet och framtiden. Frågeställningar som ska man bryta upp, vänsterprassla för att bli säkrare på vad man vill eller stenhårt följa den där allra första känslan av att ingenting kan gå fel och att inga problem är för stora? Verklighetstroget till stor del, men samtidigt plågsamt i längden och osympatiskt. Inte speciellt intressanta personer eller spännande förhållande. Egentligen så bryr jag mig inte om personernas liv och vad som händer. För mig är humorn/charmen i filmen den största behållningen och det som räddar den från en möjlig etta.
Fruktansvärt foto stundtals. Bra fångat precis hur många människor är och beter sig.
Helt klart sevärd. Bra skådespel och hyfsat gripande, med enkla medel. Rätt glad att jag tog mig tid att se den.
När vändningen kommer, så växer filmen något enormt och slutar starkt. Ett par partier (främst V.O'n) som klingar falskt men bra film som är ett steg upp från Bitchkram och Brighteyes-låten mitt i gör att hoppet finns om att en dag få höra Pearl Jam i en svensk produktion.
Överväger högsta betyg... Jävlar vilken slägga till film. Gick rätt in i magen, via hjärtat.
Riktigt bra ju! Stabila skådisinsatser och hyfsat originell story ändå. Öhmans bästa och otroligt mycket bättre än besvikelsen Bitchkram.
Funderade på att stänga av efter första scenen. Rolig och sorglig.