Filmen kanske blir lite repetativ i längden, som kanske är målet med med Filmen de flesta av oss har liv där den ena dagen ser ut som den andra... Men budskapet man får under resan är otroligt viktig samt lämnar spår på vem som helst...
Ambitionen med resan var att göra en uppdaterad internationell version av The War Game. Det är en monumental film inspelad i tolv-tretton länder och den är tung att tugga i sig. Filmen är lika mycket en kritik av medieetablissemanget som av vapenindustrin. Detta för med sig att filmen rent formmässigt opponerar sig: varje gång det klipps i arkivmaterialet hörs ett pip och en röd fläck uppenbarar sig. På samma vis använder sig Watkins av väldigt långa tagningar med en ASL (average shot length) på cirka 47 sekunder. Iakttagelserna balanserar mellan det konspiratoriska och det chockerande. Mycket till följd av att Watkins fick jobba med en minimal budget (insamlad till stor det av Svenska Freds) är det lågbudgetestetik hela vägen. Det som verkligen tar musten ur mig som tittare är de långa långa intervjuerna med olika kameraovana kärnfamiljer runt om i världen. Dessa svarar förutsägbart utan större reflektion på Watkins oerhört riktade frågor. Det är uppenbart en kommentar till att vanliga människor inte bereds plats att tänka i 80-talets medieklimat men det fungerar inte på film, det blir urbota tråkigt och oinspirerat.
2019-09-20