Richard Jewell

Bra och stabilt berättat drama som engagerar. Verklighetsbaserad, och man får verkligen intrycket av att händelseförloppet återges tämligen exakt. Clint Eastwood regisserar proffsigt och säkert, men kanske lite identitetslöst. Även om den aldrig blir tråkig är filmen en smula för lång och långsamt berättad. Istället är det skådespelarna som ensamma höjer det hela till en fyra, för de är genomgående utmärkta och gjuter mycket äkthet och mänsklighet i filmen. Dels Kathy Bates fenomenala insats, men framför allt är detta ju Paul Walter Hausers film. Han är rent lysande och borde oscarsnominerats om inte vunnit. Han spelade trög kuf lysande i I, Tonya (2017) och BlacKkKlansman (2018) strax innan detta, och att placera honom i denna mer sympatiska men lika kufiga roll var ett genidrag. Att Jewell tillåts vara en märklig hillbilly är även det smart, för hade de städat upp honom till att bara ha varit en vanlig kille så hade storyn imploderat. Jag har inte sett Hauser i något efter denna kom ut, men jag hoppas att han dyker upp i något intressant igen. En fantastisk insats.

Alla spelar bra, speciellt tycker jag Kathy Bates är för mysig som Jewells mamma och att Sam Rockwell är lika härlig som alltid. Välgjort och relativt spännande för mig som inte kände till historian utöver att det varit ett bombdåd i Atlanta.

Anledningen till att jag ville titta på denna återfinns i regissörens namn. Som förväntat så är filmen välgjord, välspelad och välskriven. Men varför är den gjord frågar jag mig? Känner inte för egen del att filmen har något direkt existensberättigande. Dessutom är den för platt och sober i sitt utförande för att bli medryckande. Fortfarande välgjord dock som sagt, även om jag önskar att jag hade ägnat de senaste två timmarna åt någon annan inte fullt lika depressiv film. Svag 3a. Så pass svag att det får bli en 2a, men av rekommendabelt slag.

Jag är en sucker för både crime, men även för rättegångar osv. Så denna passade mig som handen i handsken. Storyn hade jag missat helt, så jag gick in i den med gröna ögon om man kan säga så. Jag tycker filmen täcker det mesta, inga genvägar, den är välspelad och även ett bra avslut. Är kanske svårt att göra en sann story till en femma oavsett.

Richard Jewell är enkelt berättad utan krusiduller och överdrivet dramatiska scener (ibland är det nästan lite för torrt istället). Paul Walter Hauser är mycket trovärdig i huvudrollen, även om hans porträttering är något för naiv (fick inte riktigt den bilden när jag såg autentiska intervjuer med Richard Jewell). Det finns inget specifikt att klaga på annat än att det känns så autentiskt att jag nästan hellre hade sett en dokumentär om fallet.

Väldigt bra film, baserad på en verklig händelse i Atlanta 1996 när en bomb gick av vid deras OS invigning, personligen så kände jag inte till händelsen eller åtminstone så kom jag inte ihåg den, kan ha sett nåt på nyheterna men det är som sagt många år sedan och på den tiden fanns inga sociala medier heller, filmen är dock väldigt bra trots att man inte har så bra koll och det är mycket tack vare fantastiska skådespelare och en duktig regissör ala Clint Eastwood som aldrig kan misslyckas, detta kanske inte är hans bästa film men han plockar åtminstone fram det bästa ur sina skådespelare och lyckas verkligen hålla spänningen vid liv med en riktigt bra berättad story, skådisen Paul Walter Hauser var inte direkt känd för mig innan denna film, hade tydligen sett honom i serien Cobra Kai utan att tänka på det men efter denna film så kommer man aldrig glömma honom igen, han är suverän som den stackars mannen Richard Jewell som finner bomben och räddar liv, Sam Rockwell spelar suveränt bra som hans advokat och den enda som står bakom honom, sen har vi Oliva Wilde som en blodtörstig reporter som ångar på och skriver allt bara för att få till en bra story, oerhört bra roll av henne, sen har vi doldisen Jon Hamm som oftast spelar mindre roller sedan hans serie Mad Men försvann, men han är alltid bra i sina roller, underskattad skådis helt klart och hade gärna sett mer av honom, här spelar han riktigt bra som den FBI agent som gör bort sig med media och sedan försöker rädda sitt skinn genom att attackera stackars Jewell på ett lömskt sätt, han spelar så bra så att man börjar se FBI som riktiga svin, så jag kan inte annat än jubla åt Clintan igen, som fortsätter göra bra filmer bakom kameran, det blir dock inte full pott men en riktigt stark 4:a i betyg och 5:an är inte långt borta, rekommenderas starkt!

En intressant historia med en dramaturgi som gör den väldigt tacksam att göra film på. Paul Walter Hauser är filmens höjdpunkt i en insats som är både trovärdig och rolig samtidigt som den skapar sympati. Tyvärr är dock Clintan lite för intresserad av att peka ut skurkar i dramat, och det ger en del väldigt ensidiga birollskaraktärer och ett tillspetsat tonläge. Jag hade gärna sett att man hade borrat ner sig lite mer i dynamiken mellan de olika spelarna istället. Richard Jewell blev helt uppenbart illa behandlad, men vi vill ju samtidigt att såväl journalister som polis ska kunna göra sitt jobb, och hur hittar vi då en balans i det utan att det skapas en ny Richard Jewell? Den sortens frågor lägger den här filmen ingen energi på. Vad vi får är en kompetent film för stunden som gör ett gediget jobb med att lyfta fram Jewells historia, men som missar en möjlighet att bli något mer än det

Välspelad och stabil men saknar det lilla extra.

Den är välgjord och spännande vilket förstås Clint Eastwood filmer brukar vara. Fast den är inte bland de bästa han har gjort men den är värd en trea.

Ett mycket bra drama av en verklig händelse och man blir ju mörkrädd om det är så här FBI beter sig och media ska vi inte tala om. Både Paul Walter Hauser och Sam Rockwell gör här väldigt bra ifrån sig, Paul känns väldigt äkta och man känner verkligen med honom och hans mor när de blir berövade på all sin trovärdighet. Clintan har en tendens att måla med känslor, här passade det väldigt bra, han är ömsint med de karaktärer som förtjänar det.