BETYG
3.7
av 5
Riddarfalken från Malta
1941
USA
100min
IMDb
Privatdetektiven Sam Spades partner Miles Archer blir skjuten under ett uppdrag. Spade tar över uppdraget och försöker samtidigt ta reda på hur mordet gått till. Snart visar det sig att det mesta kretsar kring en liten falkstatyett, som fler än en person är ute efter...
Baserad på romanen The Maltese Falcon av Dashiell Hammett från år 1930.
| Originaltitel |
The Maltese Falcon |
| Regissör |
John Huston |
| Manus |
John Huston |
| Genre |
Kriminalare, Mysterium, Film-Noir, 40-tal |
| Skådespelare |
Humphrey Bogart, Mary Astor, Gladys George, Peter Lorre, Barton MacLane, Lee Patrick, Sydney Greenstreet, Ward Bond, Jerome Cowan, Elisha Cook Jr, Dwight Frye |
| Betygsätt |
Logga in eller bli medlem för att rösta
|
| Betygsantal |
2780 |
| Filmnummer |
6014 |
Recensioner
I nonchalant eleganta svartvita toner, med tidstypisk orkestral inramning och ett upplägg signerat gamle mästaren John Huston, utspelas en kvicktänkt berättelse om ett fåtal människors inblandni... Läs mer »
When youre slapped, youll take it and like it.
The Maltese Falcon är en örfil. Det finns inte rum för några krusiduller vi får ta det som män.
Joel Cairo (Peter Lorre) får ... Läs mer »
Kommentarer
En sån film man tror ska bli en stark trea men sen är slutet så bra så du minns det i decennier
Inte lika bra som The Big Sleep och jag gillar nog Bogarts Marlowe bättre än hans Spade. Det här är väl på ett sätt 40-talets Beck antar jag även om det säkert är att svära i kyrkan. Det är underhållande, men det är också en hel del märkliga scener och till slut får jag väga mellan 2an och 3an istället för den 4a som jag lite i smyg hade hoppats på på förhand. Framför allt är Spade lite av en douchebag, det behöver inte nödvändigtvis vara nåt dåligt men här drar det ner lite grann. Att Peter Lorre ser ut som en korsning av Van Damme och Rob Schneider är väldigt roligt, och så tycker det är en viss charm i hur oskyldigt allting var på den här tiden. Visst, några skjuts och dör, men på det stora hela är det väldigt mycket mindre cyniskt och brutalt än dagens gangsterfilmer. Bra för sin tid, det tror jag säkert, och det kanske är det som får vågen att tippa över till det högre betyget den här gången, en svag 3a.
Lite rörig, men snygg. Bogart är stenhård.
Nä, tycker inte alls att det är något bra flyt i filmen. Och historien känns också ganska så rörig. Bra skådespelarinsatser dock. Stadig 2a
Senker fra 5 til +4. Men dette er jo fremdeles riktig bra.
Inte lika effektiv som Touch of Evil, men charmig ändå. Lägg till den värdelösa henchman karaktären som gangstern Fat Man har så är filmen rätt skön. Snygg och fin, men lite tunn. Svag 4a.
Riktigt bra film-noir från tidigt 40-tal. Bogart stjäl showen med sitt skådespel i alla scener han är med i. Sen att ha en sån intressant story och spänning rakt igenom gör att filmen aldrig blir tråkig. Så filmens handling flyter på bra, spännande, bra skådespel gör denna till en mästerverk, speciellt i film-noir genren. Bra regi debut av Huston.
Snyggt och stilbildande, såklart, och med en hel del underhållande replikskiften. Storyn är dock trots allt en ganska tunn soppa och det blir lite för många vändningar för min smak, lite för många karaktärer som paserar revy. Tycker heller inte att Bogart gör nån jättestark rollprestation - hans karaktär här är väl snarast mer endimensionell än vad som brukar vara fallet i den här sortens filmer. En 3:a får det bli.
Detta var min allra första Humphrey Bogartfilm och vilken sanslöst njutbar filmupplevelse det visade sig vara. Bogart är ju en fantastiskt skådespelare. Få lyckas spika den där blandningen av överlägsenhet, glimt i ögat och ändå sårbarhet som Bogart. När han sen får ett manus som det här att sätta tänderna i blir det mästerligt.
