BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Riten
En domare intervjuar tre skådespelare tillsammans och en och en för att provocera fram ett erkännande för en pornografisk show som de kan få böter för.
| Originaltitel | Riten |
| Regissör | Ingmar Bergman |
| Manus | Ingmar Bergman |
| Genre | Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Gunnar Björnstrand, Erik Hell, Ingrid Thulin, Anders Ek, Ingmar Bergman |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 316 |
| Filmnummer | 13921 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fantastisk tajming i replikerna. Måste vara ett av Bergmans bästa tv-dramer.
Stenhård. Ek, Thulin och Björnstrand är som tre rockstjärnor i skådespeleri som äntrar scenen och kör. De spelar svart drama med ett tempo och en attityd som i en screwballkomedi. Det är som Norén före Norén. Mest fascinerande är Ek och även Hell. De ser så hårda ut, farliga, men är alldeles mjuka som katter i sitt spel. Anders Ek är en av de bästa. En sån energi och dynamik. Synd att han inte var med i särskilt många fler av Bergmans filmer.
Inte helt lätt att betygsätta.
Bergman hatade Godard, men Anders Ek ser ut som Belmondo och Thulin ser ut som Anna Karina i Vivre Sa Vie, vilket är lustigt. I övrigt: känns som en av Bergmans mest dissonanta filmer. Härligt teatral och lite kafkaesque. Slutscenen rockar som fan. Potentiell fyra.
Det går i vågor. Rätt så tråkiga scener med pretentiöst babbel varvas med magnifikt fotade och spelade akter med sylvass dialog och påtaglig laddning. På det stora hela en komplex bagatell som är föredömligt kort. Ensemblen har ett tufft jobb med att leverera Bergmans geniala skriftspråk i tal - ibland funkar det - ibland inte. Men utan Ingrid ingen trea. (7/15)
SÅ jäääääääääääääääääääääääääävla trött på bergman. Den här dramatenintonationen gör mig helt vansinnig. Samtidigt går det knappast att sticka under stol med att det här är en underbar film med grym dialog och regi. Jag har inte vad jag kommer ihåg sett någon film från 1969 eller tidigare som överträffar eller tangerar den här filmen i teknisk insikt. Berättartekniken har föregripit, om inte direkt influerat, filmer av regissörer som t.ex. Resnais och Ozon. Tematiken i en parallelldialog som inbegriper andra komponenter än vad som är förväntat och ändå beskriver situaionen på ett utömmande vis. Maktstrukturer och ordrelationer (psykologi/lag/religion sys ihop på ett framgångsrikt vis) och kommunikationens regler etc och även om en del sexuella referenser kan kännas lite krystade så är det nog framförallt bara en subjektiv leda från min sida på Bergman som gör att det inte blir en femma. 4+
Jag såg den här filmen med tre entusiastiska bergman-fans. När jag själv hade svårt att förstå den mest grundläggande handlingen, och bad om hjälp - så visade det sig att ingen av dem hade förstått ens så mycket som den enda mening som sammanfattar handlingen här ovan - under rubriken 'om riten'. Det ger i varje fall mig känslan av 'kejsarens nya kläder' när det gäller alla utrop om hur genialisk Bergman är.
Underlig. Jag gillar det.
Till en början kan man missta filmen för att vara närmast en självparodisk Bergman, men efter att ha kommit in i stämningen och filmens mer symboliska än realistiska logik blev den faktiskt verkligt engagerande och intressant. I slutändan kan jag tycka att filmen var något för gåtfull för sitt eget bästa, men ändå fascinerande och tankeväckande. Klar fyra.
