BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Rom – öppen stad
Året är 1944. Mussolinis fascistiska diktatur har fallit och Roms gator ekar av nazisternas stöveltramp. En av Roms ledande motståndsmän är på flykt från övermakten. Hans vänner försöker hjälpa honom med förödande följder för sig själva.
| Originaltitel | Roma, città aperta |
| Alternativ titel | Open City |
| Regissör | Roberto Rossellini |
| Manus | Sergio Amidei, Federico Fellini |
| Genre | Drama, Krig, 40-tal |
| Skådespelare | Aldo Fabrizi, Anna Magnani, Marcello Pagliero, Vito Annichiarico, Nando Bruno, Harry Feist, Giovanna Galletti, Francesco Grandjacquet, Eduardo Passarelli, Maria Michi, Carla Rovere, Carlo Sindici, Joop van Hulzen, Ákos Tolnay |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1065 |
| Filmnummer | 8195 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Här har Rossellini skapat en film som gör att jag har svårt att finna ord, tycker att filmen är mästerligt gjord får ut det mesta av sina skådespelare på ett mycket effektivt sätt. Filmens miljöer är mycket bra och ger ett mycket bra helhets intryck. Krigets brutalitet skildras på ett sätt som skapar obehag av rätt anledning, kommer inte kalla denna mästerverk ännu, den får växa ett tag och en omtitt får avgöra det. Men en femma i betyg i alla fall som det känns just nu.
Nedsänkning ett hack vid omtitt. Tyckte den var lite jobbig emellanåt. Den andra hälften är betydligt bättre än den första eller om det berodde på rödvinet jag drack.
Det som gör att filmen sticker av från mängden är att den är gjord samma år som Andra världskriget slutade. Det är dock allt. I övrigt är den medelmåttig.
En besvikelse, tyvärr. Casablancha som är ett par år äldre med en liknande handling är ljusår bättre än denna. Kan också ha att göra med att neo-realism inte är min kopp te direkt. Den har ett par dramatiska, gripande scener men det kan inte överväga för alla stunder då den känns oengagerande och rent ut sagt föråldrad. En stark tvåa för de dramatiska scenerna med tyskarna.
En filmhistoriskt intressant och viktig film med en bra story, men dock inte så rafflande och spännande. Sevärd men man ska nog vara beredd på att den inte åldrats lika bra som många andra italienska filmer.
Dramatiskt berättad och utförd, och högljudd, är väl det jag känner spontant, men också med ett allvar, då den visar på det mod som många civila utfört i det tysta och många gånger fått betala dyrt för, samtidigt visar den på värme och humor i en bra kombination.
Det känns kanske lite fantasilöst att berömma en film från den italienska neorealismen för att den är realistisk, men det är svårt att komma ifrån att den är just det. Här känns det verkligen som att vi tas med till några personers dramatiska vardag, och filmen fick mig att reflektera en hel del kring hur många sådana här "små slag" som utkämpades långt ifrån de traditionella stridsfälten under andra världskriget. Här finns dock också plats för både humor och värme för att komplettera bilden. Det finns dessutom några scener som verkligen sticker ut från mängden. Men jag tycker inte att den är helt smidigt berättad alla gånger, och jag tappar därför engagemanget i kortare perioder. Jag hade även lite svårt att hålla reda på karaktärerna ibland, men det kanske beror mer på min egen ansiktsblindhet. En bra film är det hursomhelst
En obehaglig och dramatisk skildring med stark realistisk känsla.
Väldigt välgjord men fann det dessvärre inte så intressant som jag hoppats på.
O partigiano, portami via.
