Ronja Rövardotter

En riktigt bra familjefilm, framförallt underbar musik, väldigt vackra miljöer och flera av skådespelarna är riktigt bra, främst Lena Nyman och Allan Edwall. Handlingen är bra, men hade hoppas de la mindre vikt på Ronja-Birks relation och mer fokus på Ronja-Lovis relationen. Sen har jag väldigt svårt för Börje Ahlstedts gestaltning av Mattis, jag tycker den är alldeles för överspelad. Men i övrigt är filmen underbar och förståligt att det är en klassiker.

Bra barn/familjefilm som man såg många gånger när man var liten. Absolut värd att se om flera gånger.

Bland det bättre Astrid har skrivit ömsint presenterat i filmform. Proffsigt rakt igenom och en fin upplevelse.

Vill alltid att den ska vara lite, lite bättre än den är, men det är fortfarande en riktigt bra film. Killen som spelar Birk är jävligt stolpig, bråket om kniven är alltid provocerande onödigt och lite annat, men för det mesta är detta ett mycket fint familjeäventyr med härlig Lindgren-känsla. Tage Danielsson gjorde en hel del bättre filmer med Hasse vid sin sida, men i efterhand är nog det här hans mest djupast ihågkomna verk.

Nog tyckte man bättre om den här filmen som barn men även som vuxen måste jag säga att den är underhållande. Jag kan fortfarande inte hålla mig för skratt när rumpnissarna dyker upp, grådvärgarna är väldigt snyggt gjorda och vildvittrorna skrämmande. Handlingen har man sett otaliga gånger genom alla tider men fantasy-elementen och fotot från den svenska naturen höjer upp filmen ett snäpp.

Håller fortfarande relativt bra.

Funkar som fantasy och klarar att konkurrera med andra filmer i samma tema, så ok, filmen får en 4:a.

En av de bästa svenska filmerna någonsin, alla kategorier!

Det är ju flertalet positiva punkter här, så det är svårt att veta vart man skall börja, men vi börjar någonstans. Första pluset är att de vågar göra en rejäl film, "trots" att den är riktad mot barn. Istället för att kapa filmtid för att det inte ska bli för långt. Sedan, animationerna! Visst, det syns att den inte är ifrån igår, men Per Åhlin är ju fantastiskt duktig och hans Vildvittror är ju perfekta. Sedan har vi två ungar som faktiskt är bra i sina roller. Och en Lena Nyman, Per Oscarsson, Allan Edwall och Börje Ahlstedt som är som gjutna i sina roller. Man ser ju flertalet influenser, dels i berättelsen, och dels i filmen, och det ser jag inte som något negativt, eftersom att det är just influenser, och vad vore livet utan det? Det blir på det hela taget en gedigen film, som har ett underliggande djup och ramberättelsen är bra - det når i sina bästa stunder upp i fyran, men den får på det hela taget nöja sig med en trea.

Jätte bra och rolig film. Ett måste att titta på om man ens inte sett filmen.