Så ock på jorden

Nu, äntligen, kan jag säga definitivt vilken som är den sämsta film jag sett!

Tyvärr ännu en pekoral och sämre än föregångaren som åtminstone hade några bra passager.

Såg föregångaren ”Så som i himmelen” för rätt så länge sen (vid koll i min filmlogg ser jag förresten att jag gav den filmen toppbetyg). Minns så mycket därifrån att jag omgående fattar att det är Daniel som dog i slutet av den filmen som är far till barnet Lena (Frida Hallgren) bär på. Och filmen inleds på ett fantastiskt sätt med Lenas fostervattenavgång på scenen där hon framför någon rockig countrydänga, följd av en förlossning med hjälp av en packad präst. Det här börjar lovande tänkte jag då, men allteftersom filmen gick med alla banala och ologiska känsloutbrott i alla tänkbara riktningar blev det förmycket. Och vi inser tyvärr att det här inte når upp till föregångaren. Betyget jag ger är nog ett snäpp för högt men det ska Kay Pollak ha för att han aldrig ger upp. Såg föregångaren ”Så som i himmelen” för rätt så länge sen (vid koll i min filmlogg ser jag förresten att jag gav den filmen toppbetyg). Minns så mycket därifrån att jag omgående fattar att det är Daniel som dog i slutet av den filmen som är far till barnet Lena (Frida Hallgren) bär på. Och filmen inleds på ett fantastiskt sätt med Lenas fostervattenavgång på scenen där hon framför någon rockig countrydänga, följd av en förlossning med hjälp av en packad präst. Det här börjar lovande tänkte jag då, men allteftersom filmen gick med alla banala och ologiska känsloutbrott i alla tänkbara riktningar blev det förmycket. Och vi inser tyvärr att det här inte når upp till föregångaren. Betyget jag ger är nog ett snäpp för högt men det ska Kay Pollak ha för att han aldrig ger upp.

Total värdelöst film, som egentligen handlar om vad? Jag förstår inte poängen att göra en uppföljare av en usel film...

Helt meningslös film. Undrar vad Kay Pollak försöker förmedla, kanske vet han inte själv?

Såg om första filmen tidigare idag efter tolv år men blev tyvärr rejält besviken här i uppföljaren. Inte nog med att stereotyperna var minst lika framträdande under första halvan av den här filmen som i den förra filmen, men vad var det egentligen som hände på slutet?? Upplösningen var ju helt värdelös och rimmade inte alls med hur det var tänkt. Jag fattade ingenting faktiskt. Dessutom ett flertal märkliga scener som kändes så totalt fel. Denna saknade det mesta av det som gjorde första filmen så bra.

Haha...en riktig och sann Lars Norén pjäs. Allt är åt helvete. Jag tycker synd om norrlänningarna och på vilket sätt de utkristaliseras. Förfärligt inskränkt tänkt. Materialetär mer en pjäs än en film. Ambitionen blir ett deprimerande magplask.. tyvärr! Sorry!

Var börjar man? Taffligt, övertydligt, stereotypt, svartvitt, fantasilöst, tillgjort, klichéartat, onyanserat, och spretigt. Dialogen är dessutom genomusel, och skådespeleriet är katastrofalt. Frida Hallgren är verkligen bedrövlig, och slyngeln som uppvaktar henne ser ut som Joseph Gordon-Levitt, och är minst lika irriterande som sin dubbelgångare. Men det värsta lågvattenmärket är nog ändå Tore, det är en horribel skådespelarinsats av Andre Sjöberg och karaktären fyller en vidrigt manipulerande funktion. Förvisso är hela filmen väldigt manipulerande i största allmänhet, men medan den första filmen åtminstone var ganska bra på att manipulera, så är den här inte ens det

Så som i himlen var även den en ganska medioker film, med ett budskap som blev omdebatterat. Efter att ha sett denna undrar jag vad Kay Polack har för bild av Svenska kyrkan, och vad som får/inte får göras i en kyrkolokal mm. Filmens skådespel är ganska bra ändå, även om många här verkar vara av en annan åsikt, Frida Hallgren gör en bra insatts likaså Lennarth Jäkel och Niklas Falk. Så 3 på skådespel. Storyn 2, för att jag ska sätta en 1a måste det vara helt bedrövligt och meningslöst, och det är det inte även om det nästan är och snuddar där ibland. Film och bild 2 finns väl inte mkt att säga där, varken bra eller dålig. En film jag såg en gång och var nöjd med det kanske man kan säga.

Detta är opera, folklustspel, Kusturica! Känslor - Extra allt! Frida Hallgren glänser i varje ruta! Resten av ensemblen likaså. En boost av ljus och kraft i det rådande mörkret. Jag och Jesus! tackar!