BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Sagor om en blek och mystisk måne efter regnet
Handlingen utspelar sig i 1500-talets feodala Japan. Trots att kriget rasar omkring dem söker sig Genjurô och Tôbei till staden för att finna lycka och rikedom. Drömmarna överstiger verkligheten och de som får lida mest är deras kvinnor.

Originaltitel | Ugetsu monogatari |
Alternativ titel | Tales of Ugetsu, Tales of a Pale and Mysterious Moon After the Rain |
Regissör | Kenji Mizoguchi |
Manus | Yoshikata Yoda, Matsutarô Kawaguchi, Akinari Ueda |
Genre | Fantasy, Drama, 50-tal |
Skådespelare | Machiko Kyô, Masayuki Mori, Eitarô Ozawa, Kinuyo Tanaka, Ikio Sawamura, Mitsuko Mito |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 641 |
Filmnummer | 7689 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Drömsk och stundvis väldigt vacker film. Om girighet och dess konsekvenser.
Fint och stämningsfullt om orättvisor och hemskheter i gamla Japan. Tyckte den tappade lite under andra halvan, men när jag nu tänker på den ska den nog ha sin fyra ändå. Tycker bara skådespeleriet är så jävla konstigt i japanska filmer från den här tiden, vilket gör att jag ofta har svårt att ta till mig karaktärerna. Men det här är ändå en av de bättre filmerna från den epoken.
En otroligt vacker berättelse men som jag sett göras bättre i andra japanska filmer. Trots att kontentan är lite övertydlig så tycker jag ändå att den belyser ett starkt och viktigt ämne som jag sällan tröttnar på men höjdpunkterna ligger ändå helt klart i fotot och regin och det är det som jag lyckas njuta mest utav. Slutet tycker jag är väldigt bra och lyfter hela filmen, otroligt fint som knyter ihop säcken perfekt! Däremot kommer jag aldrig förstå mig på det kvinnliga modet (i feodala Japan) i att raka av sig ögonbrynen och sen måla på två stora, feta penseldrag mitt i pannan. Det är så sjukt fult att det blir svårt att tänka på något annat. (9+/15)
Kanske Mizoguchis bästa tekniska arbete, men storyn (både rent tekniskt och moraliskt - jaja, greed is the worst, vi fattar) samt karaktärerna är alldeles för simpla för att ge någon djupare behållning. Blir också en mer och mer tungrodd dialog ju längre filmen går och spökbiten är inte heller något hit. Har som sagt ett härligt foto, långsamt och behagligt tempo och stämning, men annars är den ganska överhypad i min bok. 47/100
En svag fyra - lutar åt trea vid en tredje omtitt...
Sedd för andra gången och ganska precis vad jag förväntade mig. Inte den bästa av Mizoguchis filmer (fastän den får vara kvar på min topp hundra), men det är hans mest ikoniska och karaktäristiska. Den har de flesta dragen och premisserna som man är van vid av Mizoguchi och den lämnar aldrig riktigt huvudet för mig. Klassiskt, spökligt, sagolikt, snyggt och väldigt mycket Japan.
Fotot är drömlikt och läckert. Skådespeleri är hyfsat. Men musiken är inte bra, och historien är flummig och eländes elände. Ljusår ifrån Ozu och Kurosawa. Blänker till ibland, men sjunker stadigt från positiv inledning. Till slut blir det bara en stark tvåa. Tyvärr, hade höga förhoppningar på denna.
fantastisk sagoadaption, vackert svartvitt foto, spännande berättelse (ok lite överspel ala kurosawa) Drömlik (Saga) och gripande
killar alltså.
En riktigt grym film! Jag ville mest se den pga den vackra titeln men blev väldigt överraskad av hur bra den var. Den är intressant, gripande och väldigt snygg. Och alla kläder är sydda i sjukt fina tyger! En gammal pärla och en given fyra.