Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka
BETYG
4.2
av 5

Satan's Tango


Detta långa epos handlar om en övergiven bondgård på de ungerska fälten. Där bor det tre par och en alkoholiserad doktor. Alla vill åka därifrån och gör allt för att kunna göra det. Många händelser sker och allt berättas ur de olika personernas synvinklar.


Originaltitel Sátántangó
Regissör Béla Tarr
Manus Béla Tarr
Genre 90-tal, Drama
Skådespelare Mihály Vig, Putyi Horváth, Lázló Lugossy, Éva Almássy Albert, Janos Derzsi, Irén Szajki, Alfréd Járai, Erzsébet Gaál, Peter Berling, Miklós Székely B, Erika Bók
Betygsätt Logga in eller bli medlem för att rösta
Betygsantal 303

Recensioner

Filmen har inga recensioner ännu.

Kommentarer

Tabu
2016-03-17
Som vanligt med Tela Barr var anslaget vackert och andäktigt... Och så mycket begrep jag i varje fall att Tarr ville förmedla tidens och tillvarons förgänglighet? Men det är helt klart på gränsen till att bli förmätet... Krävande på många olika plan samtidigt... Osäkert om jag kommer se om "Sátántangó"... Sen är det även en viss distinktion mellan att grubbla och att tänka, Tarr tillhör grubblarna får man nog säga... Men jag håller också med - tiden är en mäktig fiende... Tiden är ett sår...
Hypostas
2016-02-07
Vad gör en förkyld och nedstämd humanist en söndag i januari, när dimman ligger tät över bygden och allting känns hopplöst? Jo, självklart sätter humanisten i fråga i gång med det tidigare tillsynes hopplösa projektet att se hela den ungerska maratonfilmen Sátántangó (Béla Tarr, 1994) under en och samma dag. 450 minuter är en längd som avskräcker många från att se den här fantastiska filmen, men tänk då på att Artificial Eye's DVD-utgåva är uppdelad på tre skivor och varje skiva blir då som en vanlig långfilm. Dessutom är det inte förbjudet att ta en promenad i dimman under pausen. Tvärtom så hjälper det dig att ytterligare komma i den rätta stämning som den här filmen kräver. Är du pigg och glad och fylld av energi för att göra något roligt så rekommenderar jag däremot en annan film. För övrigt så såg jag Turinhästen dagen innan Sátántangó, och om du gillar den filmen så kan jag nog nästan garantera att du kommer att gilla Sátántangó också. Just den delen av filmen där själva tangon kommer in i bilden är för övrigt lite av en konstnärlig höjdpunkt. Det var ungefär där som jag insåg att Sátántangó definitivt är filmkonst på högsta nivå.
apmannen
2015-12-26
Och därmed är topp 100 på TSPDT-listan lagd till handlingarna efter en fruktansvärt lågintensiv kamp. Filmen är en behagligt långsam dokumentär (filmad på bara två dagar i en stil som parodierar 80-tals VHS-arthouse) som kretsar kring några rurala ungerska alkoholister i trakterna av Gyula. En briljant inledningsscen (8 minuter nyutsläppta kossor, utan tvivel regissörens kommentar av sin publik), några ypperliga tablåer och framför allt timmar och åter timmar av ungerskt fylletjabbel, och en del riktigt skön elorgel, är det som väntar tittaren.
KimEkberg
2015-10-25
lite sämre än jag mindes var den väl ändå. lite väl miserabel och typig kanske. men väldigt imponerande ändå. vissa saker är ju bländande bra.
#54
2014-02-01
Visst känna det pretentiöst att sätta ett högt betyg på den här filmen, men jag tycker faktiskt att den var fantastisk.
Engravadlax
2013-07-30
Wannabe-Tarkovsky prettofilm. Och såklart en 'favorit' hos filmtipsets filmhipsters, som inte vågar sätta ett lägre betyg än en 4:a. Sign-value junkies.
emilstjernholm
2013-03-03
Det här var, som väntat, en särdeles unik, utmanande och spännande filmupplevelse. Ser fram den dag jag får möjlighet att se den på 35 mm på en stor duk, det här är en film som hade haft så mycket att tjäna på det.
JimCarrey
2012-12-14
Efter* att de träffat den "rådande ordningen" ska det nog vara
JimCarrey
2012-12-13
Den här filmen skulle med fördelar kunna vara flera timmar kortare. Jag gillar Tarrs utdragna scener i de fall det mynnar ut i nånting. En fördel med film jämfört med böcker är att omgivningarna kan beskrivas i förbifarten, det vägrar Tarr att ta fasta på. Jag har alltid hatat landskapsskilldringar i böcker och tycker inte mer om dem i det här formatet. Visionen med de utdragna scenerna är oklar eftersom effekten förmodligen blivit lika bra om en scen som är fem minuter hade varit 50 sekunder och en scen som är 30 minuter hade varit tre minuter. Deras inbördes relation hade förblivit orörd. Tarr har knappast tillräckligt med insikt i varje enskild persons liv för att kunna veta hur effektivt ett viss tidsspann på varje bild kommer vara därför tycker jag att han liksom de flesta filmare kunde anpassat sig till ett kortare format. För säkerhets skull. Med detta sagt innehåller den här filmen en av världens bästa filmscener. Nämligen den första med Irimias och hans vän på kafeet innan de träffar "den rådande ordningen"(mitt namn). Vid den här tidpunkten i filmen symboliserar Irimias och hans vän det upproriska och kreativa som senare med nödvändighet får övergå i politik eller religion beroende på vilken av hans utläggningar vi lyssnar på. Scenen är otroligt stark inte bara i dialog utan också i filmspråket, den är helt enkelt så komplett att jag inte kan säga någonting om den. Det finns några genomgående drag i Tarrs film utöver evighetszoomningar och -panoreringar. T.ex. får man i alla hans filmer(som jag sett), bakifrån, titta på folk som själva tittar ut genom ett fönster. Detta gör att tittaren medvetet eller omedvetet blir medveten om/känner att hon betraktar någonting och dessutom får en obehaglig känsla av att nån betraktar henne. Det gör att man inte riktigt vet på vilken sida duken man är och man känner sig väldigt inne i filmen. Influenserna är väldigt uppenbara med en del direkta blinkningar, ändå säger Tarr saker på ett nytt sätt. Dialogerna i hans filmer känns igen på ett avskalat språk som man inte vet om det säger mycket eller litet om sakernas tillstånd (ibland). Om man jämför med de flesta dialoger så saknas en del saker. T.ex. ett överslätande om individens osäkerhet kring tid, rum och verklighet. Detta tycker jag är ganska befriande. Komiken är slående och jag skrattade högt många gånger vilket jag inte vanligtvis gör när jag tittar på film. Dialogen avtäcker hur motsägelsefullt saker verkar när man skalar av krusiduller. Berättarteknik diskuteras naturligtvis öppet med publiken i filmen i flera scener, t.ex. den första med doktorn och den med de två uniformerade herrarna med skrivmaskinen mot slutet. I den senare scenen ligger tyngdpunkten på verklighetsbeskrivningar och från det fullständigt utomstående perspektiv tittaren befinner sig även vid denna sena tidpunkt i filmen så verkar omformuleringarna som diskuteras fullständigt absurda men samtidigt letar man i huvudet efter olika möjligheter där det skulle spela roll. Deras motiv blir desto tydligare, deras position. Filmen hänger ihop väldigt bra från rulle till rulle och jag kan inte sänka betyget för att den är alldeles uppenbart för lång, men det vore anständigt om det kunde klippas fram en kortare version nån gång. Man skulle kunna säga hur mycket som helst om den här filmen men den har redan ätit upp ens tid. Det är i alla fall en fantastiskt elaborering över hur människor förhåller sig till idéer och hur dessa i sin tur förhåller sig sinsemellan. Vem är det egentligen som berättar den här historien? Eller vilken som helst? Varför? Det är en utgångspunkt för filmen. Folk tror att de trixas och luras men vet inte ens vad de vill ha/säga. Irimias å sin sida vet inte vad han erbjuder. Stark femma. Turkarna kommer.
sunvalley
2012-05-14
Det här är inget ironiskt betyg. Jag har aldrig sett en liknande film, så rent estetiskt och upplevelsemässigt är den helt unik. Men det känns aldrig konstlat eller tillgjort. De långa tagningarna känns helt i takt med handlingen och de intryck jag antar att Béla ville förmedla. Dessutom förvånansvärt lättittad. En rak historia, inga dröminslag som hos Tarkovskij. Nästan nagelbitande på sina ställen. Okej... men det är förstås den en timmes långa sekvensen med doktorn som är filmens höjdpunkt. Ja, tillsammans med den otroligt suggestiva dansscenen. Och slutet! Vilket slut. Vackert och brutalt.