BETYG
4.1
av 5
4.1
av 5
Scener ur ett äktenskap
Johan och Marianne har varit gifta i 10 år och framstår bland vänner och bekanta som det perfekta paret. Allt är dock inte som det verkar och små händelser för Johan och Marianne allt längre ifrån varandra.
Ursprungligen visad som tv-serie i Sveriges Television 1973. Året därefter gick den upp, i en kortare version, på biografer och blev en internationell succé.
| Originaltitel | Scener ur ett äktenskap |
| Alternativ titel | Scenes from a Marriage |
| Regissör | Ingmar Bergman |
| Manus | Ingmar Bergman |
| Genre | Drama, Romantik, Mini-serie, 70-tal |
| Skådespelare | Erland Josephson, Gunnel Lindblom, Liv Ullmann, Jan Malmsjö, Bibi Andersson, Anita Wall, Barbro Hiort af Ornäs, Bertil Norström, Wenche Foss, Rossana Mariano, Lena Bergman |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1925 |
| Filmnummer | 10352 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Svår att relatera till. De handlar, pratar och tänker inte som någon verklig människa jag någonsin träffat, men känns ändå mycket verkligare än de flesta filmkaraktärer. Tror inte att det bara är de fantastiska skådespelarnas förtjänst. Manuset i all sin knäpphet uttrycker ändå något äkta och verkligt.
Välskrivna dialoger. Liv Ullmann gör en mycket bra och intensiv prestation. Men det är väldigt svårt att förstå vissa av valen som göra av karaktärerna. Stark 3:a.
Inte min typ av film, men välskrivna dialoger i långa scener där ett kärlekspar pratar om sitt förhållande till varandra och andra.
Första gången jag ser det här i sin helhet och det blev det långa tv-originalet jag åkte på. För att en film ska uppskattas till fullo av mig ska storyn bäras av ett berättande med bilder. Här består 90% av visade 4:3 bildrutor av inskränkta bilder på Liv Ullmanns och/eller Erland Josephsons huvud. Och storyn förmedlas genom deras prat i 4 timmar och 43 minuter. Trodde inte jag skulle klara av det här men blir förvånad över att jag trots allt engageras av det här extremt dialogdrivna Bergmanska mästerverket. Jag ser det hela i en sittning utan vila (nää, inte helt sant, det blev några vilopauser).
Lite annorlunda än jag hade väntat mig. Bra skådespeleri och dialoger men den känns lite daterad i hur de olika karaktärerna resonerar och agerar. Inte min favorit-Bergman men kul att se en film som har lämnat ett sånt avtryck på populärkulturen med Woody Allen i spetsen. Liv Ullmann är bra som vanligt.
Oerhört välskrivna dialoger tillsammans med Josephssons och Ullmanns njutbart smärtsamma utbrodering av två väsensskilda personligheters långsamma resa nedåt i ett dömt äktenskap driver denna film framåt med en för tittaren skräckblandad förtjusning. Bergman och de två huvudaktörerna skapar med endast ett fåtal längre scener, långa levande dialoger som går som i naturliga i vågor i avskalade miljöer en relationsmässig nagelbitare från början till slut. Läste att Bergman sagt att filmen tog (ungefär) "två månader att skriva men en livstid att uppleva", i princip ordagrant hur Bob Dylan beskrev sin skilsmässoskiva "Blood on the Tracks". Båda verk andas också upphovsmannens syn på sig själv och sina egna tillkortakommanden. Bergman må ha varit en högst komplicerad person att leva med, men han var då inte omedveten om det själv. Det emotionellt handikappade manliga egot och dess svårighet att kommunicera är ett återkommande tema i hans filmer, men mer svärtande rått och realistiskt än i Scener ur ett äktenskap blir det inte.
Har lite svårt för dialogdrivna filmer, samtidigt som jag är svag för lysande repliker. Gillar det korniga, koncentrerade fotot i all sin enkelhet. Kan inte relatera till innehållet, men visst är det intressant att se vad man missar ...
Liv Ullmann och Erland Josephson är strålande!
Jag överraskas över hur lätt jag ändå engageras i det här till att börja med och det finns ett par riktigt bra och intressanta scener. Jag gillade verkligen Fru Jacobi och dom aspekter hon tog upp. Men allt eftersom så tröttnar jag rejält på det här. Jag orkar inte med människor som är så här jävla kassa och fula inombords.
Jag bara älskar den här filmen...
