Scott Pilgrim vs. the World

Roligt och snyggt gjort i solid förpackning av Edgar Wright. Baserat på en serietidning med mycket inslag av hyllningar till gamla tv-spel och tonårs nörderi, filmen kom långt innan alla marvel och dc filmer började spruta ut på biograferna också. Det är som sagt snyggt gjort och välspelat av många idag stora skådisar som då bara var ibörjan på sina karriärer och t.o.m en rätt okända, men alla gör sina roller till komisk perfektion och vi ser stora namn som Chris Evans, Brie Larson, Anna Kendrick och Mary Elizabeth Winstead glänsa framför kameran, sen var väl Michael Cera och Jason Scharwartzman redan då dom största namnen i filmen. Michael Cera är perfekt som den töntige nörden som faller hals över huvud för den vackra och mystiske Mary Elizabeth Winstead och sedan måste möta hennes gamla elaka ex i olika kamper som hyllar tv-spelsnördarna och det blir roligt för det mesta men ibland lite för mycket, kanske är jag för gammal för denna typ av film idag eller så är det kanske för att jag inte kan känna för nörden Michael Cera, men tv-spel kan jag och serietidningar kan jag, så därför kan jag köpa konceptet och digga det lite smått, det är som sagt välspelat och välgjort och väldigt väldigt konstigt om man inte kan köpa konceptet. Betyget blir en stark 3:a

Skulle tas bort från Netflix, blev därför lite sugen på en omtitt. Men, jag vet inte. Tror nog jag tycker den var lite bättre förra ggn. Ingen superhandling direkt. Mest, en massa "coola" effekter och lite ovanliga filmiska grepp. Godkänd ändå om man är på rätt humör. 5/10

Storbritanniens bästa unga regissör gör sin första amerikanska film, och den ser mördande bra ut.

Dampigt, gulligt nonsens tydligt konstruerat för att tilltala en ung gamergeneration. En ungdomsfantasi (för pojkar) som i och för sig lyckas skildra en hel del autentisk ungdomsförvirring på vägen. Många unga, bra skådespelare även om jag har svårt för Cera och det fåtal uttryck (alla irriterande) som han har. Ändå underhållande, med några fantastiska scener och repliker, och hundra gånger mer tilltalande än highschoolfilmsträsket.

Fånig, men väldigt underhållande.

Tyckte att den i början var väldigt kul och ganska nyskapande, men sedan tröttnade jag efter hand. Det funkar bara inte med extra allt hela vägen.

Jag tyckte illa om Scott Pilgrim direkt när han introducerades. Det ändrades inte under hela speltiden. Jag var inte heller imponerad av stilen som är poängen enligt många.

Tyckte att den var bra, den hade sina roliga scener. Snyggt också med effekterna.

Tänk att det räcker med ett par ögon som sticker fram för att genast se att en skådis hör till Culkin-släktet. Rasande tempo var det här och surrealism och fantasi så det räcker och blir över. Innehållet är inget för mig personligen, men skaparglädjen är bara att kapitulera inför.

Inte ofta man ser så många toppar och dalar i samma film. Först och främst måste jag nog konstatera att jag stör mig fruktansvärt mycket på Michael Cera, och det är ju ett problem när han har huvudrollen, frågan är om jag kommer att kunna njuta av Juno lika mycket nu när man sett honom göra samma lilla "nördig sköldpaddsmänniska med ett tonläge och ett ansiktsuttryck" i ett dussin filmer till? Nåja, storymässigt ser jag inte riktigt nån som helst anledning att alla dessa snygga, coola tjejer ska falla över honom som en skövlad regnskog, men det är väl Hollywood 101 så man kanske inte ska fundera så mycket. Det som är bra är däremot all den sprudlande kreativitet som finns i den här filmen, en visuell fest i termer av små tv-spelsinspirerade detaljer som jag verkligen fastnar för. Sen har vi Mary Elizabeth Winstead som nog på egen hand lyckas dra det här upp till en 3a. Humorn i övrigt blandar och ger men det är ändå en tillräckligt underhållande historia för att jag ska vara engagerad hela vägen. Veganscenen är filmens höjdpunkt, nästan Klåddan-klass på den vegandouchigheten alltså.