Sentimental Value

Bra, men hypad/överskattad. Stellan Skarsgård är alltid mer eller mindre bra, men egentligen vare sig mer eller mindre än vanligt i denna. Den enda skillnaden är egentligen genren som inte är plastunderhållning för tonåringar, utan film för vuxna. Men jag är ledsen, en film blir inte bra endast genom att ha en sparsmakad dialog kring laddade ämnen. Både inleder och avslutar starkt dock, och scenen på affischen är också väldigt fin. Men i övrigt även lite innehållslös, trots att den stundtals berör.

Får en att förlåta alla som har något brutet, utan någon särskild anledning.

2026-01-12: 3,5. Klart bra drama och ännu bättre Stellan/Renate. Natten till igår fick Stellan en Golden Globe och om nio dagar släpps Oscarsnominerigarna. Spännande! Håller med en föregående recensent om humorn i att ge Irréversible på dvd till en 9-åring och kul att de inte ens (längre) har dvd-spelare. Snyggt inklippta gamla bilder på ung Stellan. Renate är väldigt lätt att tycka om och ser att hon, efter A Different Man med Sebastian Stan, nu har fler internationella projekt på g - kanske t.o.m. ett med Alexander Payne. Och apropå Payne så är det fint att Trier, liksom Payne i The Holdovers, har Labi Siffre på soundtracket.

Filmen är kanske inte riktigt värt betyget men uppskattar husets roll som betraktare av familjen och Trier snuddar ofta vid scener som om de vridits några varv till hade kunnat bli snäppet bättre efter att redan befinna sig på hög nivå till en början. I Joachim Triers fall är less inte more utan more är more.

Börjar rikitgt jäkla starkt och har bra skådisar och ett gott handlag. Men den tappade mig lite under andra halvan. Blir lite långdragen, och når heller inte fram till någon slutpunkt som lyfter helheten till en annan nivå. Lite sårig familjedynamik, lite meta, den mixen är väl inte alltför nyskapande vid det här laget. Stellan gör en stark insats, men karaktären lockar ju aldrig till något vidare djup eller sympati, utan känns fastslagen som egocentrerad gubbe från sin första replik. Elle Fanning-biten engagerade mig nog mer än relationen mellan de två systrarna. Nåväl, här finns en hel del intressanta teman. Men jag hade nog lite högre förväntningar, och jag har fortfarande svårt att se vad som är så unikt med den habile Trier.

Man blir glad varje gång man får se en film som sätter karaktärerna, skådespeleriet och handlingen i främsta rummet. Det blir tyvärr mer och mer ovanligt i dagens filmlandskap. Sentimental Value är avskalad, nästan lite steril och bjuder på många samt få känslor på en och samma gång. Många kan nog leva sig in i åtminstone någon av karaktärerna i filmen. Släktskap och familjeband är aldrig helt utan slitningar och filmen gör ett bra jobb med att visa båda sidorna. Många har hyllat Stellan Skarsgårds prestation men personligen hoppas jag på att Renate Reinsve blir uppmärksammad med en Oscarsnominering (och kanske till och med en vinst).

Jag gillar filmen mycket. Den primära kritiken är att den blir någon kvart för lång, men annars är det ett mycket bra manus som ibland överraskar. Den konstnärliga processen och dess samspel med undertryckta känslor skildras på ett väldigt fint sätt. Men det är skådespelarinsatserna från främst Skarsgård och Reinsve som berör mest. Jesper Christensen är också väldigt bra i en mindre roll.

Tycker inte den helt lyckades undvika "klichébingo"-känslan, men det fanns tillräckligt med höjdpunkter för att väga upp dem. Födelsedagsscenen där nioåringen får Irreversible på DVD var underbart rolig. Svag fyra.

Själva historien hade kunnat bli ett klichébingo i dramagenren men tack vare tonträff och omsorg om detaljer i manus och regi och en sofistikerad lek med åskådarens förväntningar blir det istället en djup och genuin berättelse.