September 5

Hade kunnat bli riktigt spännande och filmen försöker sig på en dokumentär-liknande stil som Paul Greengrass har bemästrat, men saknar nerv och intensitet.

Tät och genomgående spännande med bra skådespeleri. Saknar kanske ett visst djup, pressetik-temat är väl mest bindväv, men det är klart man blir engagerad och pulsen höjs i spänningsscenerna. Den största bristen som väl håller tillbaks den eventuella betygsfyran är dock det mörka, murriga och renatv strykfula fotot. Varför inte bara sätta upp lite lampor så att man ser sakerna ordentligt? Inte minst i en film där tre huvudrollsinnehavarna alla är tre korthåriga glasögonprydda män i medelåldern. Jag har svårt att förstå varför så många digitalt inspelade filmer väljer denna hopplöst värdelösa look. Men med det sagt så glömmer man det ganska snabbt så fort spänningen kickar igång.

3,5. Bra komplement till double featuren One Day in September (1999) och Munich (2005). Dessa bilder en fin trilogi om attacken mot israelerna och i förlängningen nationen Israel 1972. Inte mycket extra kött på filmbenen och denna tighta speltid gör att tittaren kan få för sig att allt går väldigt snabbt. Har man läst mer om detta (t.ex. utmärkta 'One Day in September' av Simon Reeve) vet man att det här är utspritt över många timmar. Denna känsla får man inte riktigt här, vilket nog är oundvikligt pga speltiden. Väldigt intressant ändå, men synd på den - som alltid - helt onödiga boxtickarcastingen av påhittade karaktärer vars enda syfte är att skapa mer mångfald bland tv-folket. En annan märklig boxtickargrej är när de klipper till USA:s väldigt heterogena damvolleybollag - som inte ens deltog i detta OS: https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_women%27s_national_volleyball_team